RESUMÉ

Den omtalade och mycket utnyttjade kragen har jag numera dragit i så många gånger att den är väl i det närmaste utsliten men efter ett par veckors andningspaus tar jag förnyat tag i skrivandet. 

Nyss hemkommen från tisdagsgruppens promenad är en stunds stillasittande välbehövlig. Idag, första tisdagen i månaden, var det dags att gå på lokal för att äta lunch. Det blev Rinkside, restaurangen på Guldstadens arena, officiella namnet dock Skellefteå Kraft Arena! Vi är ju mer eller mindre ishockeynördar i den här stan, själv tillhörande de minsta men följer helt klart med lagets prestationer. Dessutom,  med målvaktstränaren i släkten och Robertsson boendes i grannskapet kan man ju inte undvika att intresset får en knuff. I dag serverades en smaklös fiskrätt och Biff á la Lindström plus  lite annat smått och gott. Mätt blev man i alla fall och promenaden hem uppför Solbacken var välbehövlig och vädret skönt. 

De gånga veckorna har varit fyllda av arbete korta stunder avbrutet av långa pauser, men med mitt sätt att angripa uppgifterna numera går det bra och jag känner mig belåten att ha slutfört den planerade dagsaktiviteten. Till att börja med fick vi hjälp med att klippa häcken som växt sin modiga meter även den här sommaren, så nu ser vi igen när nåt rörs sig på gatan utanför. Det gällde sen att skyndsamt ta ihop avklippet och lasta släpvagnen innan det spådda regnet kom. När vi var på avfallsstationen och lastade av kom en annan bil, också fullastad med trädgårdsavfall, och jag blev varse hur den personen stod och glodde på oss när jag lastade av. Det imponerade tydligen på honom eftersom han tyckte det var en knepig metod. Vi hade nämligen bottnat släpen med en stor presenning som kunde dras och rullas av med hela lasset i ett svep. Det var visserligen jättetungt men har man åskådare finns ju också det där lilla extra att ta till, det gäller att alltid ge publiken vad publiken vill ha! Det huserar nog en liten, liten apa i mitt inre, så som det troligen är för de flesta av oss. Jag kom att tänka på TV-reklamen från vår närbutik, ICA Maxi på Solbacken, då chefen Åke får beröm  och svarar: Jaa men jag har gjort det själv!

 I en annan reklamsnutt har han gått vilse i sin butik och hittar inte kontoret för "det är ju så stoort här". En anställd kommenterar hans dåliga orienteringsförmåga med "och varför tror du att han suttit i samma älgtorn alla år?" En dag när sambon som vanligt satt utanför kassorna och väntade på att jag skulle bli klar med min inköpsrunda, fick han se chefen ståendes, som det verkade, i funderingar och något tveksam. Min sambo som i sina ljusa ögonblick kan vara både slagfärdig och humoristisk sa "Hittar du inte hem Åke?" med ett gapskratt som svar. Reklamens genomslagskraft! 

Butiken har under det här året byggts om och moderniserats för ca 50 milj kronor till kundernas bästa kan man väl tänka, men jag har mina tvivel och kan inte alls förstå logiken i möbleringen=placeringen av varuområden.  Jag menar, barnkläder och blöjor grannar till bageriet med sitt bröd följt av delikatess- och fiskdisk därefter frukt och grönt i en enda röra. I andra delen av den jättestora lokalen ligger mejeri och frysdiskar efter bl a avdelningar för elektronik och rengöring/papper. Jag anser att i det här fallet har COOP-Forum lyckats avsevärt mycket bättre med sin stormarknadsplanering där matvarudelens uppläggning är klart mera logisk och sammanhängande. Men vi har 10 min gångväg till Maxi och 8 km genom hela stan till COOP så valet av butik är ändå lätt, säger en sen 50 år tillbaka insnöad och trogen cooperativ kund.

Under de här veckorna har vi dessutom beställt hantverkare för fortsatt renovering, nu blir det takmålning och tapetsering av ett par rum, tapeterna har valts och det återstår se om det blir så bra som det är tänkt. Det blir också till att möblera om en hel del, byta ut gamla möbler och behålla en del och en ny rumssoffa är beställd, allt bara roligt att se fram emot. En hel del jobb med tömning av skåp och packande blir det och så sortering/utrensning. Planen är att ha någorlunda klart till 1:a Advent. Först av allt är garderobsstädningen dock ett måste, allt tyder på att det kommer kallare tider och då är det inte bra om de varmare kläderna inte finns på plats.

En dag var vi ute i stugan och vintrade, utomhusarbetena har hela tiden fått kilas in mellan regndagarna och den dagen duggade det en del och stormen hård så det kändes helt rätt att avsluta säsongen. Det som förvånade mig var att den lägsta dygnstemperaturen där, 2,5°, var densamma under samma tid som hemma i stan, annars brukar ju det uppvärmda havsvattnet ha en mer gynnsam inverkan. 

Sommarblommorna som fortsätter blomma för fullt har ändå hamnat i komposten och krukorna har fyllts med ljung, bara en stor kruka på bron får fortsätta lysa upp tillvaron, men jag pysslar inte om den längre så de blommorna kämpar i motvind.

Att det kommit stora mängder regn märktes vid gårdagens morgonpromenad i skogen där stigarna var ännu blötare än någonsin under den gångna våren. Fredagsdygnet gav 42mm i vår regnmätare, det formligen öste ner så gott som hela tiden. Men nu är det återigen fina dagar och jag har t o m dristat mig till att hänga ut ett par maskiner tvätt som jag tror hinner torka innan nästa regn kommer. Lufttorkad tvätt så länge som möjligt är min passion, doften är oslagbar. 

För att återknyta till början av inlägget om pausernas längd i förhållande till den arbetsuppgift man tar för sig så kan jag bara konstatera att trots att jag lyckligtvis känner mig frisk och i god form så är orken kortlivad. Eller också är man som katten, explosiv i snabba ryck och sen tar det slut. Nja inte kanske supersnabb längre heller, men trött blir jag fort. Min tröst är ändå att så länge jag kan vila tillbaka kraften känns det fantastiskt bra. Alla återblickar på tidigare prestationer är enbart en glädje över att ha kunnat, nu gläds jag för det jag fortfarande kan åstadkomma.

VIVA LA VIDA