RÄDSLOR

Frosten kom på besök i natt, försynt och väldigt svagt men temperaturen hade sjunkit ner under noll, men tänk så länge plusgraderna fått råda den här hösten. Under min promenad i skogen såg jag dock inget annat vitt än vitmossan som växt till sig otroligt mycket senaste tiden. Domherrarna som i går ylade överallt, tyckte jag, hade tystnat idag, ett svagt litet pip var det enda jag hörde. Har de kanske sökt sig till bättre matställen redan?

Apropå matställen tittade jag igår på Nicklas mat på TVn, han var på besök långt bort i öster i Ryssland, i Jekaterinenburg och kom i kontakt med en del av deras annorlunda kultur både yrkesmässigt och socialt. Det som tydligen gjorde starkast intryck var det ryska bastubadet åtföljt av ett avkylande snöbad, en skada för livet trodde han. 

Jag har svaga minnen från krigsåren, bl a evakuerades en hel by från östra Finland till Sorsele och människorna inkvarterades i samhällets alla tillgängliga lokaler, skolan, bönhus, kapell och t o m kommunalhusets sessionssal. Hur det var med kyrkan minns jag inte men troligen var den inte upptagen. Det byggdes en bastu för finnarnas behov vid älven och jag minns hur vi barn stod på Lillåbron och förundrat såg hur folk kom utspringande nakna ur bastun och kastade sig i snön. Eftersom vi fick lov från skolan under tiden var det lätt att få kontakt med de främmande barnen och man lärde sig snabbt finska ord, räkna på finska kan jag fortfarande! Sommaren därefter fick vi sommarlov först vid midsommartid. 

Rädd, nej inte alls, bara nyfiken på de jämnåriga,  däremot rädslan för nazisympatisörerna som fanns i samhället, de brunmålade flaggstängerna skrämde, men tack och lov var nyhetsutbudet begränsat till radiosändningar och tidningar och kloka föräldrar kunde lätt hålla undan den informationen. Trots det grodde en förfärande krigsrädsla, mörkläggningen och talet om spökflygaren som jag fortfarande i dag inte vet vad det handlade om , flyktingar och motståndsmän som kom vandrande över fjället från Norge och pappa inkallad, allt så konstigt och oron bland vuxna smittade säkert av sig. 

Jag minns inte att jag som barn var särskilt rätt för något speciellet förutom när stormen slet i stora granar. Däremot skrämde min mamma mig i sin iver att hålla mig "på den rätta vägen" för landsfiskalen. Kom jag i hans garn skulle jag bara få fiskben och vatten att äta, följden blev att jag undvek att äta fisk som dessvärre var dåtidens huvudsakliga föda. Nåja, det rättade till sig men ödet? gjorde att jag kom att arbeta på landsfiskalkontoren, och snart nog visste jag att det var människor som alla andra, med rädslor, fobier och egenheter som vilken annan som helst. 

I mötet med dagens polis har jag däremot fått mig en knäck, med andra ord blivit osäker på deras uppträdande. Dåliga dagar har alla men i tjänsteutövning bör det vara en plikt att inte låta det gå ut över motparten vilket tyvärr hände oss under hösten. Argt korthuggen med elak röst var den polis som skulle ge en tillrättavisning och tanken kom huruvida vårt samhälle nu har den polis det förtjänar. Kanske ungdomskravallerna som går i vågor numer till viss del provoceras fram av en aggresiv poliskår. Rädda? Rädda människor farliga människor? men i samhällets tjänst. Moralbegreppen förändras över tid, visserligen, men hur fort? Empati, ömsesidig respekt, engagemang och allmän omsorg om medmänniskan bör väl fortfarande gälla men hur är det möjligt att respektera nån som redan i förväg bestämt sig för att kväsa motparten=medmänniskan. Den maktutövningen gör mig rädd, vart är vårt samhälle på väg? Rädda människor blir tysta människor. Inte Kamomilla stad direkt!

Efter den här urladdningen är det säkert bäst att ta itu med garderoberna igen, började igår och det gick så bra så nu gäller det att få ordning på allt igen och kanske nån påse till Magnasyl i Byske, secondhandbutiken som finns till för invandrarna i samhället. Idén är berömvärd, låga priser och ev överskott används till någon aktivitet för invandrarna. Dessutom ordnas det svenskundervisning i lokalen, all heder åt den grupp frivilliga som ägnar sin tid åt detta jobb.