Matvanor

Ny dag, nya möjligheter, till vad kan man väl undra men nog är det en god tanke att starta dagen med, och dagens start blev onödigt tidig. Vaknade efter en kort natt och somnade inte om så det blev en stilla morgon i skymningen. Först lite gosa med katten innan hennes frukost serverades. Kaffebryggaren startades och började sitt puttrande. Sambon kom också upp när kaffedoften spred sig och nu har han åkt iväg till sin vattengympagrupp.  

Själv fortsätter jag den stilla morgonen och tänker över dagens möjligheter. Eftersom natten varit mild, hela 5 plusgrader när jag först kollade temperaturen, så tror jag att det är läge att ta hand om det sista utomhusstöket, som fortfarande inte blivit gjort. Kanske också passa på att hämta hem lite en- och granris nu när det råkar vara uppehållsväder och pynta friggebodens fönsterlåda som längre fram toppas med en ljusslinga. Den stora krukan vid bron ska fyllas med granris och röda ljus till Advent. När sen snön kommer så snöar ju hela härligheten över och blir lite i vägen för snöröjningen, men jag vill ändå inte avstå från att ha den stående där.

Måste under eftermiddagen ner till stan och ev byta en jumper jag köpte utan provning, tycker att den känns lite i största laget. Den är turkosmelerad med silverglitter och passade perfekt till mina tidigare inköpta mörkt blågröna jeans. En grå sjaltub med lite, lite glitter men mycket volanger och volym följde också med. Jeansinköpet förra veckan kompletterades med en blus med ett slags batikmönster i blå-gröna nyanser ooooch en liten grå kofta i cashmirull, jag kan försäkra att jag blundade när jag betalade! Men den är ljuuuuvlig!

Såg igår kväll intervjun med Karin Göthblad och den avslutades medatt hon berättade om sina matvanor, som måste vara en mardröm för varje dietist och matrådgivare. Lite mat till frukost, ingen lunch och alltid samma middag, köttfärssås på lammfärs och bl a halloumi plus lite annat gott. Hon påstod tom att de dagar hon inte åt hemma, kunde hon längta efter standardmiddagen!  

En annan gör nog i jämförelse lite för stor apparat med mathållningen. Noggrann matsedel en vecka i taget med veckohandling och få avsteg från planen, men för mig fungerar det bra (och det är heller inte konstigt efter en 40-årig vana), inga funderingar över vad jag ska hitta på till middag osv. I samband med att jag slutade jobba bestämde jag också att vi skulle unna oss lyxen med nylagad mat varje mål, eftersom livet dittills bestått av helgmatlagning för kommande vecka, att fylla frysen och göra matlådor på jobbet. Numer finns så gott som ingen färdiglagad mat i frysen, bara en del maträtter som är bättre lämpade för storkok än bara till två portioner. Det fungerar alldeles utmärkt, priset är mycket tid vid spisen, som jag egentligen ser som meditationspauser, det går jättebra att hacka grönsaker bl a och försjunka i alldeles egna, lugna tankar. 

Det har nu ljusnat, blå himmel med enstaka moln i söder, lite gråare norrut och inte helt vindstilla, kulingvarning ute vid kusten, men blir nog en bra dag igen. 

Regn, noll, rova....

Den färgen kunde jag inte motstå och uppvaktade sambon på födelsedagen

Söndagmorgon......igen, och exakt två veckor sen jag senast  stannade upp för bloggande. Tiden flyr är ett något misshandlat uttryck, det ligger väl något i det men oftast handlar det om prioriteringar, vad jag ska ägna mig åt och när. För min egen del så är tanken ofta att göra undan det jag har för händer...och har bestämt mig för att göra, sen  ska jag.....Jag tycker inte om ordet sen, eftersom jag uppfattar det både som undanflykt och stressande. Av en eller annan anledning vill jag eller kan jag för tillfället inte göra en sak och för det andra, vill det sig riktigt illa kan det där sen-tillfället bli ganska fullspäckat, och hur ska jag då hinna? Eftersom jag trots allt har full frihet att disponera dygnets alla timmar gäller min egen planering eller brist på densamma, tvärkast i ordningen måste tillåtas krydda tillvaron. Ett streck i räkningen är de allt tidigare och tätare besöken av John Blund på kvällarna. Jag som tidigare kunnat uggla nästan hur länge som helst, har numer stora problem att ta mig ur TV.soffan för att komma i säng och DÅ är klockan ofta väldigt mycket gången. Då också har tiden flytt!!!

Att i detalj resummera tiden som gått  ska jag nog inte göra, tittar jag bakåt sernästan alla  dagar enahanda ut och fyllda av ett nästan ofattbart regnande, gamla väderrekord slagna med råge på många orter. Jag bokade en tur med buss till Haparanda för IKEA-besök en tisdag och dagarna innan var E4-an översvämmad och avstängd förbi Byske, vattnet stod över mitträcket. Resdagen var visserligen vattnet borta och vägen öppen, men trafiken leddes förbi på annan genomfart, eventuell underminering av vägbanan skulle undersökas.  

Det blev en riktigt trevlig dag, trots att regnet öste ner. Helt oväntat klev en av våra sommarstugegrannar ombord, jag fick så ett roligt ressällskap på kuppen. Jag gjorde inga stora eller sedvanliga inköp, mitt syfte med resan var att se på kökslösningar till stugan och det gick bra, alltså nu vet jag vad det blir!  Inga värmeljus eller servetter följde med hem, bara två lampskärmar för 150 kronor. Inte hann jag på Ittalas och Nansos outlets heller, det var ju dessutom skönast att hålla sig inomhus, blåsten och regnet utanför lockade inte.  Mitt ressällskap hade dessutom en lång lista från sonhustrun och vi kunde hjälptas åt att hitta beställningens varenda detalj. Bra jobbat av oss! På hemresan bjöds vi av researrangören SPF, på middag i Örnvik konferenshotell. Vackert beläget vid Lule älv och god mat.

Det är senhöst och om kylan vet man ju att den kommer. och det blir dags för andra kläder i garderoben, och jag vet också vad som är ett måste. Vi har säsongsförvaring av kläder på vinden och den vanliga "stegvandringen"  står på tur. Allt ska ner, sorteras, provas och prövas, duger. duger inte, passar osv. Slutresultatet SKA bli, att endast användbara kläder finns i garderoben, överblivet antingen slängs eller går vidare till Röda korset eller de privata loppmarknader för invandrare som på senare tid dykt upp. Idag återstår "bara" att bära upp alla  galgar och kartonger på vinden igen.  och om ett halvår upprepas allt igen. Men..... en tanke har slagit rot i mig, när vi ska  renovera i huset då ska det bli en "walk-in-closet" i det sk mitt rum, som ändå ofta blir ett slags tillfälligt förråd.och förvaring av sådant som ska upp på vinden. Man kan kan ju motionera på annat sätt än att springa upp och ner i en vindsstege! Men varför duger inte Klädkammare, som det egentligen är, numer? Och när börjar vi använda andra benämningar på övriga rum i våra bostäder - möjligen för att höja statusen?

Tio år som motsvarar ca 60 människodito

Årets sista födelsedagar har också firats, ganska stillsamt, först sambons och dagen efter honom, blev vår ögonsten Kikirikis Diva Delilah, i dagligt tal Lila, tio år. Hon har nu uppnått en ålder då hon tillägnat sig alla knep en katt är kapabel att utnyttja och hennes vanor är synnerligen regelbundna och ovillkorliga. Morgnarna startas alltid på samma sätt med att hon före allt annat får sin mat, sen ska hon dricka vatten ur rinnande kran ävan som hon står intill sin vattenskål! Efter en liten lekstund ska hon sitta i husses famn ett bra tag innan hon sakta och värdigt går längs väggen in till sovrummet - och skriker, Då är det husse som ska komma och bädda ner henne! Hon kan i nödfall krypa ner själv med det lärde hon sig för bara ett par år sen. En annan mycket tidsbunden vana har hon vid middagstid, då kommer hon alltid till köket/sin matplats exakt kl 17.10, nån enstaka gång bortåt 20 över men då har nog hennes dröm uppehållit henne med något jaktäventyr. Vi å vår sida  är hennes underdåniga tjänare och lyder minsta vink och hoppas innerligt att hon kan lägga ytterligare tio år till sina inrutade dagar.




Lilas födelsedag den 16 oktober visade sig också den första snön, natten efter var några grader minus och jag satte säsongens första rova på min morgonpromenad. Jag kände  efter ett tag att det var lite halkigt så det var bäst ta det lilla försiktiga, men ändå, plötsligt låg jag på asfalten. Lika fort kom jag upp, som alltid rädd att någon såg eländet, men förresten, hade jag gjort mig illa hade väl det varit det allra bästa just då. Jag ömmade i armbåge, skinka och fotknöl och kunde  vandra vidare, kanske lite yr i skallen till att börja med men tog mig något försiktigare hela vägen runt min vanliga slinga. Jag trodde mig få lite färggranna kroppsminnen, men så blev det inte, men armbågen ömmar lite fortfarande. Nu har jag plockat fram broddarna som beredskap, det varnas för kyla nu och vad värre är, även snö senare under veckan.




Under ett uppehåll i skrivandet, avslutade jag klädomflyttningen och fick en ide om att kanske börja med en tomtestickning. Letade efter mönster och hittade inte bara tomtar utan också mänster på en fin kattfamilj som verkar kul att göra och ett bra restgarnsprojekt. Det blir kvällspyssel kanske att plocka ihop lämpliga nystan.

Översvämning

Ännu en helg har gått, med regn, mycket regn, helt enkelt hällregn, hela tiden- Regnmätaren har för länge sedan svämmat över och antalet mm kvittar  egentligen, men huvvaligen om det varit snö, då  har det verkligen inte varit utan bekymmer. Det är bara att hoppas att den vita varan dröjer till strax innan jul, grön jul stämmer inte med förväntningarna. 

Jag tycker nog att jag är ganska bra på att gilla lägen, det finns ju alltid sk tidsfördriv, t ex att byta gardiner och blommor i fönstren. 

Efter en utflykt till Blomsterlandet fick jag med mig ett par kassar och har nu rosa blommor i köksfönstret. Ett par julstjärnor som i affären benämns höststjärnor möjligen därför att färgen är ljust rosavit. En annan med små blommor i kraftigare rosa och en rex begonia trängs tillsammans med ett par gröna bladväxter och pryder nu sin plats. De har ersatt bl a ett par gula begonior som jag köpte till påsk och tog då de allra mest utslagna eftersom det var så nära påskdagarna. Jag tänkte att huvudsaken de lyser upp fönstret över helgen, så räcker det. Och nog lyste de  och det med besked, en mer överdådlig blomning hade jag aldrig kunnat drömma om och dessutom över hela sommaren ända fram till nu. Å andra sidan tog det slut på en gång, men de har verkligen varit en prydnad för fönsterbrädan.

Efter en något försenad middag blev det som vanligt TVn och katten i knäet, Moræus och Spårlöst, som alltid löser sig och man kan klämma fram en liten tår. Apropå TV-program tyckte jag att Team Bagge oförtjänt åkte ur Körslaget, fast en liten förvarning kom från sambon när de framförde första låten och han sa att en sjöng fel. Jag vet ju vid det här laget att han har ytterst känsliga öron för orena toner och ibland kan ju även jag höra nåt ditåt, men att han kunde urskilja det i en kör förvånade mig. Nu tror jag inte att det var avgörande för körens överlevnad, jag såg att någon anspelade på att  röstsiffrorna möjligen manipuleras så att "rätt" kommun får del av vinstpengarna och det vore ju ett ojust förfarande i så fall, men, men...

I vilket fall som helst fanns i det kören en medlem som väckte ett tidigt barndomsminne. Jag var kanske i 5-årsåldern och mina lekkamrater var två jämnåriga pojkar. En dag kom de på en bra idé, jag skulle få åka båt i ett dike med ytterst lite vatten som dessutom var grumligt. Båten var en zinkbalja med upprostad botten, själva "båtfärden" tycks jag minnas blev ganska kangglig och följaktligen kort. Vad jag däremot minns var min mammas upprördhet över den nedsmutsade tös som kom in. Den ene grabben blev så småningom far till en son som hamnade i Bagges kör och jag har nog aldrig träffat honom efter vi gått ut skolans sjätte klass.

Nu regnar det igen som om  himlen var öppen, då är det är bara att lägga sig på söta örat, läsa en stund och somna gott. Förresten såg jag en uppgift att det kommit 87 mm vilket skulle motsvara 0,87 m snö! Huvva!

Nässelbränna

Vaknade tidigt, alldeles för tidigt, i morse, och trodde mig kunna somna om, men utav det blev det ingenting, så jag klev upp och tittade ut på .....dimman. Startade upp dagen  likt alla andra dagar med att ge Lila dagens första mål som hon mycket bestämt bad att få genast. Sen start av kaffebryggaren  och andra frukostbestyr. Skivade upp och förpassade gårdagens limpbak till frysen. Satte på radion och hann precis höra slutet av morgonandakten, alltså klockan var ännu inte sex! 

Sambon gav sig bortåt halv åtta iväg till sin vattengympa och själv gick jag iväg på morgonpromenaden, fick upp farten med mina stavar och där jag gick uppfattade jag ett konstigt ljud bakom mig, vände mig om och vad får jag se.............jo en polisbil kommer krypande efter gångvägen och då måste den ju strax innan ha passerat genom en gångtunnel! Det är ju närmaste vägen mellan två stora bostadsområden, men ändå?

Väl hemma stannade jag kvar ute, vädret hade blivit betydligt bättre och trädgårdens bortglämda hörn behövde få lite uppmärksamhet.Jag började rensa där i måndags men det återstod en del  att göra. Sex sopsäckar och en liten hög avklippta grenar ska förpassas till Degermyrans ÅVC. Sen spädde sambon på med att hallonbuskarna skulle klippas ur. Jag kom ordentligt upp i varv och gick loss på ogräset där också. Solen hade kommit fram så det var riktigt skönt att vara ute. Men nu när jag sitter och skriver så glöder fingrarna inte bara av skrivarglädje utan nässlorna, dessa trädgårdens huliganer, gick det inte värja sig emot och ändå hade jag arbetshandskar på händerna. Det svider överallt på händerna och fingrarna känns dubbelt så stora,

Nog hade jag glömt tiden lite också, för när jag till slut gick in för lunch, upptäckte jag att den blev lite fördröjd, klockan var halv två, men salladen var förberedd så det gick åtminstone fort att få fram på bordet. På eftermiddagen kokning av pölsa, ett snabbt besök på MAXI, slut kaffefilter, och efter middan en stund i soffan framför TVn med virkningen, det är fortfarande restgarnet som blir en maxad mormorsruta............och katten i knäet. En skön stund som avslutnign på en härlig  utomhusdag.