UPPVAKNANDE

Vintervackert Julkort i naturen

En kryptisk rubrik, förmiddagen är redan långt gången och med tanke på mina  tidiga vanor borde jag vid det här laget vara i full gång eller åtminstone ute i friska luften på morgonpromenad. Vädret kan inte vara mer lockande med klar himmel, solen har börjat kravla sig över horisonten, en annan form av uppvaknande, ren vit snö och temperaturen runt sex minus, rena drömvädret för tillfället alltså.

Julhelgen har snabbt passerat och fortsättningen av helgtiden kommer att lika snabbt vara över och oxveckorna tar vid, den långsamma tiden fram till påskhelgen. Då kan man glädja sig över ljusets återkomst, redan i slutet av januari är den mörka tiden ett minne blott, en tid som det i backspegeln  verkar så förunderligt att man kom igenom.

Nåväl, den här julhelgen känns det som jag mestadels sovit mig igenom, inte på grund av tristess utan  som jag haft omättligt sömnbehov. Själva Julaftonen i goda vänners sällskap var avspänd, harmonisk och till stor glädje, jag landade på kvällen hemma framför teven och Midnattsmässan från Rom, en tradition under många tidigare år. Det var som en återgång till en trygg vana då julottebesöken som en gång i tiden var obligatoriska för min del och numera är sällsynta.

Jag har en liten filosofi om mitt akuta sömnbehov. Jag tror att den stress jag burit på under lång tid  har tappat taget ännu ett snäpp. Den har i princip varit pågående sen mitten av maj månad 2018 då jag skrev kontraktet på min lägenhet och hela försäljningskarusellen och flyttbestyren tog sin början. Allt var väl förberett sedan hösten innan, det var bara att öppna dammluckan  och hela flödet brusade fram, stressen föddes, mitt mål var solklart och skulle till varje pris erövras. Priset blev högt men jag har nått fram. 

Strålande Julaftonsmorgon

Detta är första julen i mitt nya hem, den förra och några tidigare har jag varit bortrest. Det innebar fullskaligt julpyntande för min del, det är så jag vill ha det, inte överdrivet men ändå mycket ska det vara. Flyttkartongerna med allt julpynt blev uppackade, jag visste knappt vad jag skulle hitta och det tog sin orimligt långa tid att sprida ut allt till någon slags harmonisk ordning. 

Julgranen står och strålar trots att
toppstjärnan inte hittats

Men det har känts som jag gjort mitt hem till MITT hem där jag landade i trygghet, och där och då släppte  ännu en del av min stress.  Jag har kunnat sitta ner i avspändhet - och somnat. Under hela långa tiden har jag inte kunnat slappna av helt utan alltid varit medveten om att det fanns saker jag hellre borde göra än att sitta och slöa eller fly ifrån till andra i och för sig trevliga aktiviteter. Men den där lilla taggen har funnits hela tiden och gnagt. Jag tror att jag nu kommit över detta och medveten om att det finns en hel del jag har ogjort kan jag tänka att det tar jag eftersom som en del av tillvaron. Jag har lärt mig under den här tiden att jag når mina mål om jag har målbilden klar. Det är en skön känsla som troligen återställer ett uppdämt sömnbehov. Kalla det kvasifilosofi eller vad som helst men tanken är tillfredsställande.

Detta inlägg får också statusen av uppvaknande med tanke på att det gått mer än en månad sedan jag sist hade lust  att skriva några rader, jag hoppas att några av mina läsare hittar hit och samtidigt att jag fortsättningsvis kan dela med mig av tankar och spirande idèer, man vet ju aldrig vad en ljusnande vår kan föra med sig och det är jättespännande. Det finns också mer som jag vill skriva om, jag har faktiskt inte bara ägnat mig åt julpyssel och sovande sen början av november.

De avmagrade tomtarna hälsar välkommen hit