Summa sidvisningar

söndag 27 januari 2019

VINTERKYLAN FORTSÄTTER

Skönt sitta i solen

Vinterns hittills kallaste vecka har gått och kylan verkar fortsätta ännu några dagar, just nu -24,1 vilket man kan kalla myggfritt. Det har samtidigt varit mycket vackra vinterdagar, i min tankevärld riktig vinter. De flesta dagar har vi fått se solen lysa över ett helt vitt landskap, allt är så rent och vackert men de få dagar då det blåst har kylan gått genom märg och ben. Annars måste jag erkänna att jag njuter av vinterkylan, någon djupt rotad gen triggas igång och det känns som jag går igång på något sätt. Kanske adrenalinpåslaget är kroppens försvar mot nedkylning. Naturligtvis krävs det att vara väl påklädd med med  varma  /ylle-/kläder. 

Idag var jag bjuden på lunch och hade förberett mig på promenad . Det var 'bara'  - 17,9 när jag gav mig i väg. Tyvärr gjorde jag ett felaktigt vägval, promenaden blev längre och tog betydligt mer tid än jag räknat med. Följden blev försenad ankomst och det var synnerligen pinsamt, men det  misstaget ska jag nog se till att inte upprepa. Dock, det fanns fortfarande mat  kvar och den smakade särskilt gott eftersom jag under vandringen blivit riktigt hungrig. Lunchen avslutades med kaffe och tårta, gott för både kropp och själ. Enligt appen i telefonen blev den tillryggalagda sträckan blev exakt en mil. Jag hade tänkt att ev gå på bio efteråt för att se A star is born men vi bröt upp för sent för det. Hoppas det går ett tag till så kan jag göra ett försök senare.

Det har pågått en vantutställning här sen i slutet av oktober månad "Marknadsvantar" och igår höll utställaren, Erika Nordvall Falk en föreläsning över ämnet. Mycket välbesökt, folk fick t o m avvisas på grund av utrymmesskäl, Föreläsaren mycket kunnig, inte bara om stickandet i sig, utan i ännu högre grad ur ett etnologiskt och kvinnohistoriskt perspektiv. En jämförelse hon pekade på var att det alltid finns ett namn på knivtillverkare men vem som stickade vantar är i de flesta fall helt okänt och ändå var båda tingen helt nödvändiga i det gamla samhället i vilken miljö det än handlar om. 

Jag hade ett par rätt så gamla vantar på händerna, stickade någon gång på 1960-talet och damerna som satt intill mig uppmanade mig att visa upp dem.



Jag tyckte väl att de var tillverkade i en alltför modern tid i jämförelse med vad som visades på utställningen. men övertalad gav jag efter och visade upp dem. Det slutade med att utställarens intresse väcktes och dokumenterade både med text och bild, det fanns ett par detaljer som hon inte sett tidigare. Roligt var det ändå att få visa att det traditionella hantverket var levande åtminstone för 60 år sedan.

Min egen vantstickning fortsätter och troligen räcker garnet. Det höll på att gå lite galet för mig när den andra vanten påbörjades, det skulle ju bli vänster vante, men efter tre varv kom jag tursamt nog på att jag var på väg att sticka ännu en högervante! 




Jag får också genom den här stickningen bekräftat att återhämtningen efter sommarens överansträngning går framåt. Jag känner inspiration och njuter av att komponera vanten efter eget huvud. Det andra som också brukar trigga igång min fantasi är när materialet inte ser ut att räcka, det blir en sport att få till något tilltalande. Det var likadant på den tiden då jag sydde alla mina kläder, en tygbit som inte såg ut att räcka till någonting var mycket spännande att förvandla till ett användbart plagg. Alla gånger var väl inte resultatet helt lyckat men glädjen att tillverka var obestridlig. Återigen faller tanken på Karin Boyes dikt Rörelse, om vägen och målet!

Det här vantparet får bli en slags prototyp men lusten att sticka fler exemplar finns, både i andra färgkombinationer och med några justeringar. Så roligt är det faktiskt!

Helgen har alltså varit lyckad och jag missade inte  morgonens Söndagsintervju på radions P1, ett program jag alltid ser tid att lyssna till - med en stickning i händerna! Dagens intervjuoffer Björn Hellberg. 

Trots den goda och rikliga lunchen känns det som magen vill ha påfyllning, den signalen kan inte nonchaleras så en titt i kylskåpet ska väl kunna lösa den frågan - nu!   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar