VINTERKYLA OCH BLODMÅNE

Fritt broderi på egentovat underlag

Var uppe i ottan och tog mig en titt på dagens sensation, blodmånen, då var fullmånen inte helt täckt, endast en smal liten kant på högra sidan var synlig. Nästa gång jag tittade ut var hela månskivan mörk, det var natthimlen också och jag kunde med svårighet urskilja en något mörkt rödaktig måne, i mina ögon inte särskilt blodfull. För att kunna ta bild hade behövts skarpare grejer än mobilkameran, men jag såg den i alla fall, nästa tillfälle lär bli den 20 december 2029. 

Ja, jag ska försöka hitta anledning att mer regelbundet hålla liv i min blogg, ser att det gått precis en vecka nu efter nypremiären och samtidigt råkade jag se att min föresats var ungefär densamma för ett år sedan! Men håll i er nu är risken stor att det blir ett väldigt långt inlägg!

Det har faktiskt varit ett omvälvande år för min del med fastighetsförsäljning, flytt till ny lägenhet och under tiden tackla allt som hör samman med det har minst sagt varit tufft. Under hösten när jag skulle börja 'bo in mig' gick luften totalt ur mig, kändes som alla depåer var totalt uttömda och all energi, ork och förmåga att åstadkomma någonting  alls inte fanns längre. Batteriet var uttömt och nyckeln borttappad! 

Under hösten kom då inbjudan att fira julhelgen hos vänner i Schweiz, en inbjudan jag med glädje accepterade. Vi hade träffats julen innan och redan då kom det på tal. Allt detta genom mina goda vänner som jag utåt brukar kalla för min stödfamilj och det är en alldeles underbar historia i sig. När jag för drygt fem år sedan blev ensam kom de med sin empati, värme och stora omtanke att få en avgörande betydelse för min fortsatta väg i livet. Deras stöd i medmänsklig, harmonisk och allmänt trevlig samvaro har burit mig framåt. Dessutom har jag fått en ny stor familj där jag känner tillhörighet och respekt, trygghet och ett alltid lika glatt välkomnande. Det är nära till hands att fråga hur det kan komma sig att jag får uppleva någonting sådant, men i än större grad  känner jag mig ödmjuk och tacksam, det är som en gåva av livet självt. Och.........anledningen till julresan? Det är äldste sonen i familjen som med sin familj är bosatt i Schweiz, de firade förra julen i Sverige och då kom det på tal att jag var välkommen till dem julen 2018!

Resan startade hemmifrån kvällen innan fortsatt avresa, planet försenat redan vid start bl a p g a förseningar tidigare under dagen och avisning. Hade bokat flygtaxi från Arlanda, lite strul då också vilket innebar att jag kom fram riktigt sent på kvällen, men vi skulle ju bara sova och fortsätta redan under förmiddagen Flygförsening från Bromma redan då. Samma sak i Helsingfors med försenad ankomst till Zurich. Resan därifrån skulle fortsätta med tåg men då visade det sig att vårt bagage inte anlänt och efter anmälan om förlusten mm hade tåget redan gått. Återstod hotellövernattning för fortsatt resa dagen därpå.

Lobbyn på hotellet där vi övernattade i Zurich och även intog en mycket sen middag i lobbyn




Det var en fördel att få göra tågresan under dagtid, att kunna se landskapet vi åkte igenom.

Resan gick västerut, i början barmark, regn och gröna gräsmattor som  blev till vita vidder och så småningom höga alper. Mitt på dagen var vi framme i Sion, den närliggande staden intill byn som  och hämtades med bil av vår värd. Min första kontakt med alpvägar, det bar iväg på smala vägar  hårnålskurvor och brant uppåt.

I mål! Utsikt från rummet där jag sov

Resmålet ligger på ca 1280 m ö h. Snön som jag sett fram emot regnade tyvärr bort under våra första dagar där, temperaturen någon plusgrad och vi promenerade flitigt nedför och uppför backarna. Flåset fick sig en ordentligt träning. Vi var fem personer  som kom dit och fördubblade husets innevånare till tio personer.

Några småtomtar kom på hastigt besök

Julaftonen tillkom ytterligare sex  gäster, familjemedlemmar till frun i huset. Det märkliga var kan jag väl säga, att trots de flesta gästerna var fransktalande, med inslag av engelska, så kände jag mig inte utanför med min brist av franska språket. Gemenskap, harmoni och tolkning gjorde en trivsam samvaro. Det bortkomna bagaget anlände sent på julaftonens eftermiddag!

Staden Sion nere i dalen

Några bilder från vandringar i byn...

och penseer i blom

Juldekorerad husinfart

Efter nio dygn, tusen tack och farväl!

Huset där jag bodde

Mamma kanin tog farväl, 

Ett välkommen åter nästa jul och hemresa med tåg och flyg som nu gick tabellenligt.

 Min brorsdotter mötte på Arlanda och eftersom det då var nyårsafton firade jag in det nya året i Österskär i hennes hem tillsammans med man och dotter med familj. Se det var ett minnesvärt firande av jultiden, och som det känns nu, mycket välgörande. Miljön och livsstilen var totalt annorlunda, harmonisk, avstressande och jag fann mig helt tillrätta. Återigen, tacksamheten är stor för att ha fått vara en del av detta, utan ifrågasättande från min sida huruvida man är värd det eller inte, bara genuin lycka att kunna få ha plats där i tid och rum. Och en eftertanke om vari livets tillgång och värde ligger - som till stor del inte heller finns att köpa, Insatsen är troligen först och främst ens egen totala närvaro/deltagande och kanske också den enskilda personligheten spelar en roll.

Efter att dagens filosofiska tanke släppts kan jag bara lägga till att under veckan som gått har jag också förutom att ha haft den allra tråkigaste sysselsättning jag kan tänka mig - papperssorteinga ur svällande pärmar - fortsatt sticka upp restgarn från förra veckans sockstickning.

 

Det får bli en mössa, sk Allersmössan. Dessutom har jag återupplivat grytlappsvirkning som  för ganska många år sen tog upp min tid.

Då liksom nu gällde det att göra slut på bomullsgarn som låg och skräpade så det lär bli en stor hög vad tiden lider när allt garn tagit slut. I det här sammanhanget passar jag på att kommentera både dagens vinjettbild som den i föregående inlägg. De är ett minne från konstkursen på Edelviks folkhögskola 1997-98 som jag gick första året som pensionär och ett resultat av uppgiften fritt broderi i textilavsnittet.Det var jätteroligt att släppa loss fantasin i fritt fall.

Filmstudions första föreställning, den japanska filmen Under körsbärsträden var rena feel-good upplevelsen, eller som programtexten lös: Mysigt puttrande film om vänskap.

Har också fått fart på dagliga promenader, men den dag då det var -25 eller nåt ditåt då  strejkade jag. Nu har skrivandet tagit alldeles för stor del av dagen men ska ändå ta en runda innan lunchen, en skål soppa som står i kylen och fort och lätt mikras när jag är tillbaka igen. 

Klockan 16.00 gympa och kvällen räddas av teven. Räddningen dock tveksam med tanke på att vi befinner oss i galornas tid.