VANLIG DAG PÅ ?JOBBET !!

Ja då var midsommaren genomliden, åtminstone då det gäller vädret. Sällan har väl sommaren varit så efterlängtad, med hänsyn till den usla våren, och aldrig har missräkningen varit större. Så kall, så mycket regnande och så utomordentligt trist. 

Eftersom väderutsikterna lovade precis det som sedan kom så beslutade jag att INTE åka till stugan utan stannade jag kvar hemma i stan till bättre väder skulle uppenbara sig. Vilket ännu inte hänt men om ett par dagar, kanske..... I min envishet har jag ju behållit värmen avslagen - enligt almanackan - och har parerat med tjocka sockar och tjock tröja men inte kunde jag i längden vara uthållig utan till sist kom fleecekläderna på och då var det läge att åtminstone skruva på ett element. Något behagligare inomhusmiljö, tapperheten fick sig en törn men jag överlevde. Min tanke om duschningen  som jag nämnde i förra inlägget hade nog inte varit helt fel, fast ännu tråkigare.

Om inte om varit kunde jag dock ha tagit mig till en annan plats där solen verkligen visade sig och värmde gott hela midsommaraftonen men tanken att sätta sig i bilen och köra fyra timmar var inte något jag överhuvud taget övervägde. Och nu är det ny vecka med samma kyliga väder , en något ljusare himmel i söder kan anas men nu har jag laddat för en riktig jobbardag inomhus. Tvättmaskinen på gång, en stor gryta med potatis på spisen kokar. Det ska bli palt vad tiden lider och under tiden lite mangling, en hög lakan väntar på  att få flytta in i linneskåpet, nymanglade! Jo jag vet, jag är gammeldags och manglar, men intet släthängt, hoprullat lakan kan ge samma sköna, svala känsla som ett dito manglat, så jag uthärdar det tråkiga momentet. En händelse i min tidiga ungdom kommer upp i minnet. Jag satt hemma i köket och virkade på en lakansspets då det knackade på dörren och in steg grannen, provinsialläkaren. När han såg min sysselsättning undslapp han sig kommentaren 'Förspilld kvinnokraft' och det kan man väl också anse om mangling. Fast å andra sidan handlar det till en del om prioritering.

Gårdagen handlade till stor del om släktforskning för min del, ett stillasittande som ökade på frysfaktorn men nu ska det ändå bli sommarlov för den sysslan.

Kaffet kan lämpligen intas ur denna mugg för att behålla känslan!

Kanske energin och uppfinningsrikedomen kommer med nya infallsvinklar till gagn för min målsättning. Jag har ändå  funnit  ännu mer belägg för djupa rötter i den jämtska myllan men att sålla fram den där okände personen som gäckar mig tycks tämligen besvärligt

Som omväxling har jag hela tiden en stickning att pyssla med, har snöat in på att sticka sockar men ibland går det snett. Jag hade ett par färdigstickade, egentligen, men en socka blev mindre. jag kunde inte förstå varför. tyckte mig ha stickat precis likadant. Häromdagen tog jag mig en ordentlig titt på eländet och fann en felstickning strax innan hälsteget  så det blev till att repa upp halva sockan och börja om och göra rätt

                                            

Jag som just nu läser till och från i boken 'Omgiven av idioter' inser att jag absolut till en del hör hemma i en viss färg, ett exakthetssyndrom så att säga. Men jag har med åren lärt mig att en upptäckt felaktighet, var det än vara månde, som inte åtgärdas alltid kommer att vara en nagel i ögat och störa.. Ofördragsamt!

För övrigt har jag  åstadkommit ett litet, litet steg i min förestående sk dödstädning, inte för att jag ska dö - just nu - men inför den där flyttningen jag drömmer om skadar det inte att börja med förberedelser. Jag kommer att bli både förfärad och deppad under resans gång inser jag men att 'fejsa' verkligheten brukar ibland ta emot. Det blir en återblick på livet som passerat, en spegling av olika skeden och vad som var viktigt då. Jag kan ändå inte tycka att det är någonting att anklaga sig för, allt som varit har ju på ett eller annat sätt gjort mig till den människa jag är idag. Och jag känner mig stå mitt i livet, ganska stadigt och tryggt men något stressad av att inte ha tillräcklig kontroll över tillvaron. En tillvaro som jag vet hur jag vill den ska se ut i framtiden.

Slutar med lite kattpoesi ur boken 'Kanske jag KISSAR en skvätt

Allt jag gör som du avskyr är ren instinkt
Allt jag gör som du älskar är rena rama jag

De orden går att vända och vrida på och kanske applicera på den egna tillvaron, ho vet?

MIDSOMMARMORGON

Ja, kors vilken början på midsommarhelgen, dryga 10 plusgrader, jo den stiger så sakteliga, kyligt inomhus och allmänt hurvigt. Av envishet anser jag mig inte behöva värmen påslagen inomhus sommartid vilket just nu istället innebär varma kläder, långärmad tröja och tjocka sockar. SOMMAR?!! I duschen tänkte jag med tonårig trilskhet att nog skulle jag kunna stå i strilande varmvatten så länge det räcker men i samma stund slog mig tanken att det blir då naturligtvis till midsommaraftonens natt eller så länge som värmeverket förmår leverera fjärrvärmevatten. Jag klev ur duschen!

Det regniga och kulna vädret gjorde att jag återvände inte till stugan som min tanke var när jag i åkte därifrån tisdag eftermiddag. De kommande dagarna ser inte heller ut att bjuda på annat än regn, det ser ut som ännu en sommar begränsas av ofördelaktigt väder. Jag får se det som en tillgång istället med möjlighet att göra slag i min planerade sak, nämligen komma i gång med utrensning av överflödiga prylar inomhus. Jag är inte precis jättetaggad  men sätter jag inte fart så blir allt likt en rullande snöboll; till slut ohanterligt. Midsommaraftonen blir inte som planerat p g a ett hastigt, allvarligt sjukdomsfall. Det var väldigt tråkigt men mot sjukdom får man ha en respektfull hållning och med tacksamhet vara öppen mot andra alternativ.

Stugan är visserligen äntligen beredd att ta emot sommarboendet, altanen oljad och blommorna planterade i sina amplar och byttor, fattas bara pelargonlådan framför fönstret som jag tänker fylla vid nästa besök. Då ska altanmöblerna också rengöras och altanen möbleras för att stå klar för soliga, VARMA sommarkvällar. Jag har för övrigt ännu inte en enda gång kunnat äta min frukost utomhus i morgonsol med det vida havet framför ögonen så det finns en hel del att längta efter. Erinrar mig Becketts I längtan på Godot, en tolkning jag sett menar att i det obestämda ligger det hoppfulla och det som gör människa till människa. Slutsats alltså; Hoppet bär!

Hela tiden har inte enbart gått till planerade arbetsuppgifter utan lite glam och stoj fick det lov att bli, även det planerat sen lång tid tillbaka, nämligen premiären av årets sommarteater lördag den 17 juni.  Det blev en regnig dag som bröt en svit av soligt, varma dagar, och då var det regnkläder med varma plagg därunder som gällde. Växlande väder medan föreställningen pågick och sen kom solen! Skådespelarna gjorde bra ifrån sig med fart, fläkt och jättefin sång. De spred  ut sin glädje bland oss i publiken som fick ta del av en fin trevlig kavalkad av 31 melodier från olika musikaler.

Efterdyningarna från kursen i Skrivande och yoga höll i sig nästan hela veckan, både i kroppen och troligen själen också. har fortfarande inte kunnat analysera vad som egentligen hände inombords, det kanske kommer väl så småningom. Yogan intresserar mig verkligen, jag till och med äntligen läser den lilla instruktionsbok som har legat på mitt nattygsbord under lång tid. Min yogamatta ska nog placeras på sovrumsgolvet klar att använda. Läraren, glad och mycket inspirerande, fick passen till sköna stunder då tiden gick fort. Efter första yogapasset stod vi intill varann i lunchkön och då kom frågan om vi inte hade samma etniska bakgrund, vilket jag inte förnekade! God iakttagelseförmåga och intressant efterföljande samtal. Själva avslappningen tror jag kom först natten till igår då jag sov ett par timmar längre än vanligt med  ännu ett par timmars djup sömn på eftermiddagen. Tidig kväll, god sömn och idag i vanlig ordning tidig morgon, så då är jag väl åter i normala gängor.

Här hemma har äntligen alla fönster putsats, fräscha gardinerna är på plats och sommarduken på köksbordet likaså.

 Duken har också  sin lilla historia. Den gången för nästan 30 år sedan när jag åkte iväg till Australien som backpacker under två månader behövde jag ett handarbete. Det fick bli ett garnnystan och virknål som inte tog för stor plats i packningen. Under jättelånga bussresor, i allmänhet nattetid, virkades och sovs det i omgångar. Virkningen fortsatte sen jag kom tillbaka hem och sommaren därefter (28 år sen) virkade jag det långa sista varvet och duken var äntligen klar efter nio månader. Sedan dess har den fått pryda mitt köksbord varje sommar och har med glans klarat alla tvättar däremellan!

Så slutsats för dagens inlägg blir en undran var du kan vara kära sommar, jag har ju gjort allt jag kunnat för att ta emot dig i en välkänd boning och min väntan fortsätter. I denna väntan vill jag också önska er mina kära läsare en Trevlig Midsommarhelg och ge er till tåls tills, den varma, sköna sommaren kommer med sol, bad och glada miner. Håll ut!

SKRIVANDE OCH YOGA

Rubriken är namnet på den sommarkurs anordnad av Medlefors Folkhögskola som jag modigt och nyfiket anmälde mig till och nu är två dagar avverkade. En halvdag i morgon och sen är det över. Det hörs kanske som en längtan efter befrielse men tror inte det kommer att kännas så i morgon. Däremot om gårdagen hade inneburit kursslut hade det nog varit i den känslan.

Helt nollställd med en aning av oro inställde jag mig strax efter klockan 8 i går morse tillsammans med övriga deltagare. Omedelbar start med yoga efter inledande presentation. Min nyfikenhet var till största delen koncentrerad till en för mig helt oprövad aktivitet, yoga. Inte helt lätt att cola ner störande tankar, som det hela tiden gällde att jaga fast och mota bort. Överraskande nog gick ändå tiden fort och känslan efteråt var inte helt fel, kanske kan jag säga i det närmaste behaglig. 

Men så kom skrivövningarna. Min förutfattade mening var väl egentligen att inte kunde det vara något hinder i det fallet, men ack vad jag bedrog mig. Skrivuppgiften kändes totalt omöjlig att greppa, inte tycktes jag kunna få ihop något överhuvudtaget, några kreativa tankar fanns inte alls i mitt huvud. Vad hade jag egentligen gett mig in i, för mitt naiva och enkla skrivande fanns överhuvud taget inte någon plats, tänkte och tyckte jag. För skams kull petade jag ihop några nästan oläsbara rader så pass att jag kom mig ur detta dilemma. 

Vid den dagens slut låg fortfarande den här känslan och guppade i mitt inre, alla andra som gav röst åt sina poem var helt lysande i mitt tycke och jag ifrågasatte verkligen min egen närvaro i sammanhanget. Till råga på allt var jag helt utpumpad när jag kom hem, kvällen gäspade jag mig igenom och gick snart till sängs. Inte var eländet slut för det. Boken som jag börjat läsa kräver som jag tidigare skrivit koncentrerad läsning och nu ställde de otroligt långa meningarna till stor oreda, visste ju inte ens hur början var när jag kom till slutet och fick börja om igen. Till slut gav jag upp och tog min andra bok som ligger på redden på mitt nattygsbord, Omgiven av idioter. Titeln har inget som helst belägg i min situation, är snarare underhållande med stor igenkänningsfaktor. Somnade, vaknade vid ettiden, läste och efter en timme utan att somna om gick jag upp, värmde en mugg mjölk. Det brukar ju bryta sådana tillstånd och faktiskt, till slut måste jag ha somnat för klockan var redan 06.30 när jag tittade nästa gång. Inte alls utsövd men det vara att göra sig i ordning och ge sig iväg för den nya dagens utmaningar.

Mycket yoga även idag som kändes skönt, något lättare att slappna av men fortfarande problem, eller ska jag i stället säga svårt med fokuseringen. Däremot  inte speciellt svårt med rörelserna i sig, så kanske, kanske söker jag mig till någon yogagrupp så småningom. Men att skriva tar emot, skriva på befallning nästan oöverstigligt. Vid dagens skrivuppgift beklagade jag mig lätt för en av deltagarna och faktiskt, hon hade nyckeln i sin hand. Kan du inte börja där, sa hon,  alltså med frustrationen att inte kunna skriva som grund och gammal, klok och vis så lydde jag rådet genom att godtagbart  fästa en liten återblick på papper,  ett ögonblick i mitt liv som kom att förändra mina tankar och hjälpte mig att ta ett litet steg vidare i ett svårt livstrauma.

Inte är jag heller så förlamande trött idag vid hemkomsten och ser fram emot morgondagen. Mitt skrivande kommer troligen även i framtiden att begränsas till mitt bloggande. Jag vill inte försätta mig i en kravsituation, jag vill känna glädjen över att spontant skriva det som kommer för mig. Ett skrivande som egentligen har syftet att ersätta det samtal som jag numera inte har möjlighet att föra med min partner, det där nära, stilla samtalet som var en berikande del av vår gemensamma samvaro. 

Kanske kommer jag ändå att ha med mig lite mer kunskap om att bygga en berättelse, om skrivteknik som förhoppningsvis ska vara till gagn för mig. Dessutom finns det bland deltagarna kontakter som jag gärna kan tänka mig behålla och fördjupa. Framtiden får utvisa.

Där jag sitter och skriver just nu har jag ett fönster mot norr och ett mot söder, i båda ser jag blommande äppleträd. De norra träden, två till antalet, har fullkomligt exploderat och är helt vita med nästan osynliga gröna blad. Mitt eget träd, det mot söder är något försiktigare men det kommer för fullt även det. Till råga på allt så har det dödsdömda körsbärsträdet inte ännu gett upp, det kommer fler gröna blad i år jämfört med fjolårets fåtal. Om det dessutom kommer någon enda blomma så får det ännu ett år på sig att reparera sin skadade växtlighet och kanske hjälper jag till och öppnar upp en ännu större rundel runt stammen, om det kan leda till en förbättrad livssituation-syresättning.

NATIONALDAG OCH GARDINER

Klockan har dragit iväg men jag fortsätter ändå den sköna morgonen med lite skrivande som för att bekräfta det harmoniska tillstånd jag befinner mig i just nu. Dagen började för min del med tidig morgon men efter en stunds läsning drog jag upp persiennen och möttes av en lätt dimmig utsikt. Dimman lättade snart för solen som återigen visar sig efter ett par kulna dagar. Nattemperaturen hade också lyckligtvis stannat på plus till skillnad för närmast föregående nätter som visat minus. Det känns som att bli bestulen på årets underbaraste tid, försommaren, så varje minut eller timme är särskilt värdefull att få njuta av.

Efter frukosten blev jag sittande kvar vid bordet  - med en sockstickning - och lyssnade på ett radioprogram med anledning av Finlands i år 100-åriga firande som självständig stat. Ett par veteraner från vinterkriget+fortsättningskriget  1944 berättade om sina upplevelser. Jag kan bara inse att vi som levt i fred  tillika med våra föräldragenerationer inte kan förstå eller för övrigt ta till oss vad en krigssituation egentligen innebär. Dessa två personer plågades bl a fortfarande av återkommande mardrömmar. Den ene sa samtidigt att han vid varje tillfälle han besökte sin barndomsmiljö tackade Gud för att Finland blev fritt!

I går var det en annan minnesdag, 50 år efter det sk 6-dagarskriget i mellanöstern, Det har jag själv väldigt speciella minnen från, dock inte krigiska. Jag minns hur den måndagsmorgonen började på jobbet, två personer bland personalen gick hårt ut och spred sin oro för den ev kommande utvecklingen. Jag med mina minnen från det krig under tidig barndom pågick runt och nära Sverige
plus den förfärliga tiden under Ungernkrisen blev riktigt störd. Jag hade veckan innan bokat en Italien-resa, nu sprang genast iväg till resebyrån och avbokade. Vid veckoslutet var den omedelbara krisen över och måndagen därpå bokades resan om igen. Det blev en jättetrevlig resa, vi åkte på den tiden med en resebyrå som vände sig till unga kunder och det gäng vi hamnade tillsammans med i Rimini hade verkligen trevligt ihop. Jag minns fortfarande tjejen från Bofors som presenterade sig som 'störst och värst i hele Boförs' en annan i gänget försvann under en utflykt till Venedig men återkom efter någon dag. Det sk livet lekte för oss alla helt utan tanke på världsläget!

För att återgå till verkligheten eller så att säga läget för dagen så ändrade jag mina stugplaner eller de blev åtminstone något naggade i kanten. Jag åkte ner dit på lördag morgon, ja morgon och morgon, Lila bestämde sig för att spela gäck med mig och lät sig inte infångas, men efter bortåt en timme satt hon inburad  för transport. Vid framkomsten kom min tjänstvillige granne och kopplade in vattnet, tacksamt nog funkade allt perfekt efter vintern. Sen toan också var iordningställd hade jag basfunktionerna  klara för sommarboende. plockade och pyntade inomhus, hängde upp de nystrukna gardinerna, satte på TVn som också startade. Dragspelsprogrammet som pågick tände liv i mig, jag kunde inte låta bli att i min ensamhet dansa runt bordet, det var roligt hänga med i rytmen, kände glädjen men också tacksamhet att kunna ta stöd av bordet när svängarna blev för yviga.  Mera dans, dock inte mer praktiserande för min del, blev det senare på kvällen med tango, både dokumentär och film. 

Sov säsongens första natt i stugan, vaknade alltför tidigt med fortfarande minus! på termometern så det blev någon timmes ytterligare slummer, men var fortfarande trött när jag vakande igen. Dessutom kallt och blåsigt utomhus och min planerade utomhusaktivitet  fick anstå. Efter att de usla väderutsikterna för fortsättningen presenterats ändrade jag mina planer och åkte hem igen. Fann inte anledning att sitta där inomhus i kommande regn. 

Apropå rubriken ska jag berätta en liten story om gardiner! Av mina Facebook-vänner fick jag rådet att strunta i att hänga upp några alls och det kan jag gott tänka mig men de jag har i stugan har en alldeles egen historia. Stugan, som egentligen från början var en stor lada som fanns på Börjes morfars ägor, är hållen i en så genuin stil som möjligt fast med  praktisk inredning som el, rinnande vatten, kyl, spis och micro. Det är dock fortfarande stuga med betoning på sommar men jag försöker att begränsa alltför moderna tillbehör. När Börje och hans syskon efter föräldrarnas bortgång delade hemmet mellan sig föll bl a på hans lott ett gammalt sängöverkast som kom från hans mors hem. Hemvävt naturligtvis, det mesta i den gamla gården var enligt tidens sed hemmatillverkat. För att ha någon användning av tygstycket kom jag på att det skulle passa bra som gardinkappor i stugan. Den påsydda spetsen tålde dock inte tvätten, den föll sönder, och det fick bli en enkel fåll som avslutning på gardinen. Men efter att den suttit uppsatt en sommar tyckte jag att det var något som fattades och började leta mönster på en passande spets att virka. Den jag bestämde mig för virkade jag under vintern och nästa vår kunde jag sätta upp gardiner som jag tyckte stämde perfekt i miljön.Efter ett tag fann jag resterna av den gamla spetsen och - döm min förvåning när jag såg att det var precis samma mönster som det jag virkat! Antikrundan har ju berikat oss vanliga dödliga med ordet proveniens, som jag gärna tar till i det här sammanhanget och anledning till att jag ömt vårdar detta arv från en en gången tid. 

Det var faktiskt lika bra att igår vara hemmavid, dagen innan jag åkte till stugan hade jag storstädat sovrummet, tvättmaskinen hade haft fullt schå att hålla undan all tvätt jag kom fram med. Då passade gårdagen perfekt att ta hand om den plus att fylla på med lite mer att tvätta som kom i min väg. 

Idag är mina planer än så länge okända, ett stillsamt nationaldagsfirande lär det nog bli. En dag som jag kanske kan använda för att landa lite i tillvaron, tänka igenom hur jag kan och vill ordna min framtid. Vad jag vill vet jag ju egentligen redan nu men närmast  är väl hur jag ska nå mitt mål på ett praktiskt plan under kontrollerade former. Det skadar nog inte heller med att helt fatalistiskt tänka att allt ordnar sig till slut och bara ge rimlig plats åt min inneboende lilla kontrollmänniska.