Måndagsmorgon och solen är på väg upp, aningen rimfrost i träden efter en natt med bortåt åtta minusgrader, kan kanske bli en ny, fin dag även om väderrapporten inte lät särskilt lovande. Hur det än blir med vädret så ska jag försöka återgå till mina gamla vanor efter en intensiv och innehållsrik vecka i storstaden.
En fredag för drygt en vecka sedan åkte jag i väg med 10-planet till Stockholm-Arlanda där min brorsdotter mötte mig. Hon föreslog lunch på något ställe på vägen hem och vi hamnade på Ulriksdals trädgårdscafè. Det är några år sedan jag var där senast och serveringen har vuxit till oigenkännlighet men jag säger bara, vilken mat!! Den vegetariska buffé som serverades var enastående smaklig. En extra bonus är blomprakten som kan beskådas i växthusen, den triggar igång köplusten, önskvärt vore att kunna montera vingar på växterna för transport hem. Även denna gång rörde sig Bo Rappne i lokalerna.
Efter en skön eftermiddag/kväll var det efter frukost dags åka till nästa punkt på veckoprogrammet, barndop i Uppenbarelsekyrkan i Hägersten. Kyrkan, byggd i början av 1960-talet, var sevärd med mycket ljus och rymd, framför allt imponerande och dekorativa fönster med olikfärgat konstglas. Det blev en otroligt fin feststämning med många gäster som efter dopceremonin samlades vid det dignande buffébordet med ett stort antal pajer av varierande slag. På aftonen åter tillbaka till brorsdotterns familj och en avslappnad kväll framför TVn och Let´s Dance.
På söndag den stora tilldragelsen, Operabesöket med föreställningen av Glada Änkan, omskrivet och rosat av som det heter en enad kritikerkår. Den svarade mot förväntningarna, sittplatserna kunde ha varit bättre men tyvärr var de det enda som gick att få vid bokningen - före premiären! Jag kom på mig själv att dessvärre!! njuta fullt ut av musiken.
Dagen efter var det dags för den planerad träffen hos min skol- och barndomskamrat, den här gången utökad med som jag lite skämtsamt brukar kalla 'grannens lilla flicka'. Vi tre växte upp i husen intill varann men hon var några år yngre än vi båda andra och när jag flyttade hemmifrån var hon fortfarande inte vuxen. Så mycket trevligare att nu på gamla dagar fått lära känna henne, det finns ju en gemensam kärna i uppväxtmiljön och den är befriande att bära med sig. Att hon dessutom är en generös, underhållande och dynamisk person fylld av humor gör aldrig samvaron tråkig. Vi bjöds på en suveränt riklig och välsmakande måltid och det blev sen kväll innan uppbrottet. Det är med stor tacksamhet jag ser tillbaka på samvaron och gläds över att få vårda den återfunna vänskapen.
Jag fick skjuts därifrån till min nästa värdfamilj där jag skulle sova och umgås resten av veckan. Till att börja med var tisdagen inbokad för besök på Thiielska Galleriet tillsammans med min kusinfru, upprest från Göteborg. Vi såg utställningen Konstnärlig blomstring, art nouveau från Rörstrand 1895-1920, som är det fullständiga namnet enligt utställningsprogrammet. Därifrån lånar jag också en kort beskrivning av utställningen: Den flora som pryder vaser, skålar, fat och urnor får möta verklig växtlighet i en effektfull iscensättning i salarna på Thielska Galleriet.
Passande nog åt vi lunch på Café Monica Ahlberg, inrymt i Bankirens badrum i huset. För min del en smarrig räkmacka. Medan vi satt där annonserades en visning av den fasta konstutställning som finns i huset och den hakade vi självklart på. En mycket talför och informativ guide visade oss genom salarna, en vandring som tog sin modiga tid bortåt ett par timmar. En liten kuriositet är att där finns den största samlingen av Edvard Munchs konst utanför Norge, hängd i den sk Munchsalen. Egentligen en tillbyggnad som gjordes när den totala konstsamlingen sprängde gränserna och fordrade större utrymme. Ett par våningar hög med ett enastående ljus uppifrån genom glastaket. med kaffe och apfelstrudel avslutade vi dagen på galleriet och åkte så iväg därifrån åt var sitt håll. För min egen del utvecklar jag min färdighet att ta mig fram med pendeltåg, bussar och tunnelbana i stockholmsgyttret och har hittills inte åkt bort mig men den dagen kommer säkert också fast med eget SL-kort kan jag ju kosta på mig oplanerade upptäckter.
Onsdagen, sista heldagen på den här resan, blev det stillsamt och gemytligt umgänge med mitt värdfolk, långpromenad i fint väder med en stark känsla av vår. Även hemresedagen torsdag hann vi med en skön skogspromenad i strålande sol till en mindre skogslycka där det låg en liten röd torpstuga. Ett lugnt och skönt ställe alldeles i närheten av bebyggelsen men ändå så avskilt och rofyllt.
Så var en fantastiskt innehållsrik vecka till ända, varierande upplevelser, många trevliga möten, och hemresan gick fint trots den pilotens lilla varning för kraftiga vindar som han dessbättre i stort sett kunde undvika. Lila tog som vanligt emot med högljutt prat och intensiv kelighet. Jag hade förresten som kvällslektyr läst boken om Sjukhuskatten Oskar, en liten ersättning så att säga.
På kvällen hemma kände jag ett stygn av ensamhet, det fattades någon att prata med. Någon som jag kunnat delge mina upplevelser, få berätta helt enkelt. Eller om jag ska ta till ett par citat; Den som gör en resa har något att berätta och plussar på med HC Andersens Att resa är att leva!
Fast det finns ju aktiviteter här också, lördagens Jazzcafé var som vanligt välbesökt. Lokala förmågor underhöll förnämligt fast ett mer lågmält comp kunde ha förhöjt upplevelsen, en uppfattning jag delade med en del. Därifrån direkt till en treårig 'Spidermans' födelsedagskalas med vuxenmiddag. Det blev kväll innan jag kom hem igen, glad över dagen och den trevliga samvaron.
Fortsättningen av den här dagen kan bli en modevisning som Aktiva Seniorer anordnar, en nödvändig genomkörning på eftermiddagens gympapass, har ju missat tre! tillfällen, och med morgondagens grupppromenad är den vanliga vardagen igång i gamla hjulspår. Det är också bra, variation är uppiggande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar