FÖDELSEDAG

Det är inte min födelsedag, det är inte idag utan det handlar om min blogg som igår fyllde fem år, fem år som egentligen känns längre än så, helt enkelt ofattbart avlägsen tycks den där dagen då jag vandrade till väninnan Kerstin som lovat hjälpa mig en bit in i djungeln av bloggar. 

Det var då det, all vår början bliver svår!

Jag hamnade där efter lång tveksamhet och en stilla dold längtan och skrev mitt allra första inlägg, Efter det trevande inlägget har  ytterligare 240 publicerats, inte ens ett i veckan över tid men trots det försöker jag hålla liv i flödet, jag har ju egentligen inte så mycket att komma med, små outvecklade tankeungar från en i stort händelselös tillvaro men trots allt finns ett pågående liv som jag försöker hålla jämna steg med i en förenklad harmoni.

Efter senaste inlägget har det snöat, snöat ännu mer och snöar återigen efter några dagars avbrott med en klart strålande sol och underbara vinterdagar. Det är betagande vackert i naturen just nu, all snö som fallit kombinerat med kalla nätter gör att allting är gnistrande vitt. Fast det finns en  baksida av snöandet, snöskottningen!  

Förra tisdagen var det bara ett tunt lager snö men eftersom jag skulle ut med bilen passade jag på att skotta på morgonen innan jag gick iväg på promenad. Veckohandlingen skulle bli storhandling och många tunga och skrymmande saker behövde fyllas på, bara kattsand väger dubbelt så mycket när den ska bäras. Dessutom hög tid att muntra upp blommorna med ny jord och en jordpåse är ju nästan omöjlig att få grepp på, ännu mindre bärbar så att säga. Allt tog sin tid, sen middag och sen rasade jag ihop i soffhörnet och gjorde en tidig kväll som utvecklade sig till en lång natt med störd sömn. Anledningen var att när jag hade lagt mig kom plötsligt en elak tanke farande; du har missat kvällens bio!!! Men hur kunde jag det, nu kom det där förargliga ältandet som jag parerade med att läsa. Klockan var kvart över två när jag sista gången kollade! Hämtade in tidningen vid halv sjutiden då det kommit lite mer snö men inte oroväckande mycket. 

Morgonen blev seg, jag såg att snöfallet blev tätare men kom mig ändå iväg ut på en promenad. Den skulle visa sig bli slitsamt jobbig eftersom det kommit så oväntat mycket snö, gatorna oplogade, bara någon enstaka gångväg plogad och det blev en mycket tung vandring. Till slut undrade jag verkligen om jag skulle orka hela vägen hem.

Hem kom jag, uttröttad, lunch. vila och mental förberedelse att ta itu med snöskottning för att åtminstone kunna ta mig ut från huset. Det blev ett av de tuffare motionspassen, orkade inte mer än halva garageuppfarten och en smal gång ut till gatan, sen var jag helt knäckt och avslutade projektet. Men det finns en glädje i allt, när jag kom hem efter kvällens stickcafé var det helt snöröjt och hela min garageuppfart var återigen tillgänglig. Min traktorängel hade varit där och fixat allt till det bästa!

Apropå glädje så på den länga, tunga promenaden gick tankarna till en fundering vad som kan upplevas som lycka. Det var när jag kom till ett ställe på gatan där troligen en långtradare passerat. Det var spår efter dubbla däck, lätta att gående hålla sig på.  Det var en lycka och så skulle  jag väl aldrig någonsin annars ha tänkt men nu var det ju så otroligt eländigt runt omkring. Alltså lycka kanske alltid är ett tillstånd i förhållande till något annat ev. störande i omgivningen. Att det också finns något att glädja sig över, vad det vara månde. Då kanske det gäller att flytta fokus från eländet, och greppa de tunna halmstrån som kan finnas. 

En annan lycka var när jag efter gårdagens lunch inne i centrum passade på att gå till bokhandeln. Jag hade nämligen missat köpa en bok som jag sett fanns i reakatalogen. När jag frågade efter Bodil Malmstens sista diktbok Det här är hjärtat, svarade det solskensglada biträdet att hon skulle titta efter och ....... det fanns ett ex kvar och glad blev jag för då var det ju mitt. Hennes elegi är berörande.

Det är märkligt egentligen vad som påverkar en, det fick jag ännu en gång anledning att fundera över i samband med gårdagens film, Mr Gaga, som handlade om israelen Ohan Haharin, dansare som skapade ett nytt "dansspråk" : Gaga. Jag blev helt tagen, så djupt att jag kom på mig själv undra om jag över huvud taget andades samtidigt med reflexionen att den moderna dansen var ett ansträngande sätt att slita hårt på kroppen. Filmstudion bjuder på varierande och intressanta, engagerande filmer. Nästa gång handlar det om ett folkmord av armenier i Turkiet, En vansinnig idé. Dessutom har filmen Sameblod gått upp på biografen och visas förhoppningsvis under så lång tid att jag hinner se den.

Idag tar jag en lugn och eftertänksam dag, sätter kanske om någon blomma, promenerar, mitt mål på 10 000 steg/dag är fortfarande inte uppnått men eftersträvansvärt. Bara att gå på.