STADSDAGAR

Meeen ..... idag var det svårt komma in på banan. Inte nog med att det blåser kraftigt och i byarna på 20 mps (som det var alldeles nyss) kan det nog vara svårt hålla sig på fötterna. Även om jag själv är på fötter så har jag vissa problem att få till någon slags rörelse eller jämn takt, Jag hade visserligen svårt somna i går kväll = natt, jag fastnade vid datorn längre än tillåtligt men sov gott mina timmar. Det gjorde min sängkompis också som inte alls stördes av min vakenhet. Hennes uttryck för välmående kan däremot ibland vara lite påträngande eller, t ex när hon i dröm spärrar ut sina klor och långsamt, mycket långsamt drar in dem igen så kan jag inte tycka att det är behagligt men den avslappnade ro hon utstrålar är helt betagande ändå.

Det är naturligtvis släktforskningen som håller mig vaken långt in på nätterna, jag har nu dessutom lite kommunikation med några av mina träffar för utredning av släktskap, men det mesta ligger väldigt långt bak i tiden. Det var en del såna uppgifter som fascinerad i går kväll. Väl medveten om att det både kan vara tveksamma uppgifter såväl som att det för min egen personliga del inte heller är möjligt att med någon säkerhet kontrollera riktigheten. Men, som sagt, det fascinerar med gubbar födda på 1300-talet, och eftersom jag i och med dem hamnar i några välkända jämtlandssläkter, anar jag att det kunde finnas någon form av planerade giftermål mellan släkterna, kanske för att stärka sin makt och förkovra sina tillgångar. Jag kan inte låta bli att följa de här linjerna bakåt och se hur lång det går komma men jag borde ändå lägga mer energi på släktrelationer i nutid eller åtminstone i en mer överskådlig tidsrymd. Det är nog så svårt men det är ju där som jag rimligtvis ska finna lösningen på min än så länge obesvarade fråga.

Förra veckan hade jag åkt hem från stugan på måndag, dels för veckohandling, dels tvätt och allmän service,  naturligtvis även gräsklippning. Det dröjde faktiskt ända till torsdag innan jag åkte tillbaka. Jag tyckte det var bättre sova hemma istället för att sätta mig arbetstrött i bilen fast det tog tid innan jag fått ihop allt jag trodde mig behöva. Det blev fullpackad bil, i princip ett litet flyttlass. Vädret var alldeles underbart, soligt och riktigt varmt när jag kom till stugan och efter urlastning mm placerade jag mig och katten på altanen och hade en fantastiskt skön eftermiddag. Jag njöt i fulla drag, kände mig fri, helt befriat från arbetsuppgifter som jag var. Det skulle visa sig att den där goa värmen inte var oantastlig, dagarna efter började det så sakteliga bli andra vindar och därmed svalare. På lördag kväll föll jag till slut till föga och satte på elementet, jag frös in i märgen och överlevde natten tack vare Helly Hansen-sockor, extra filt och naturligtvis min lilla sängkompis. Hon hade också en del invändningar om den obefintliga värmen och kröp ner i bädden så fort hon kunde! 

Jag stannade kvar till måndag, åkte inte förrän jag ätit middagg - och kom hem till ett utkylt hus eller åtminstone ogästvänligt, så upp med alla markiser för att kvällens solstrålar kunde titta in. 

Gårdagen blev faktiskt innehållsrik och sk full rulle - med mina mått mätt!  Först av allt kom gräsmatteklipparen, alltså mannen som ska sköta om min gräsmatta under sommaren och det känns så bra att kunna få lämna över den uppgiften. Sen veckohandling och efter lunch och vila med sedvanligt korsord övertygade jag mig själv om den glädje som skulle komma om jag tog itu med och genomförde projektet jag inte såg fram emot. Köra alla sopsäckar jag fyllt under min krattningsperiod. Ett dussin totalt! När fyra var kvar höll jag på att tappa sugen, dags för en ny övertalning! Du förstår väl hur belåten du ska vara i morgon över att alla säckar är borta bla bla bla och hur otrevligt du kommer att uppleva de där väntande säckarna. Och det tog skruv! Jag är idag tacksam för det samarbetet fungerade.

Jag kunde därför med energi (Obs Skrytsamt) ta mig an farstubron och skura den för kommande målning. Hoppas bara att vädrets makter inte sätter stopp. Men, som jag skrev i början, jag behöver en spark i baken idag för att få något gjort. Kanske jag smyger mig på ett, jag säger ett enda, fönster, putsar och sätter upp rena, nystrukna gardiner. Jag väntar på glasmästeriet som ska byta några fönster (kasetter) som fallit för tidens tand och har ju faktiskt det att skylla på när fönsterputsningen tar emot.

Nu var det inte bara slit och släp igår heller. Jag fick igår kväll besök av den som ev skulle ta på sig förrådsrenoveringen - och han lovade göra det! Nu ska jag bara jaga fram en medhjälpare också men det tror jag ordnar sig. 

Som slut på dagen såg jag Lars Lerin på TV, den gudabenådade akvarellmålaren som så självklart och starkt lämnar ut sig själv och sina svagheter. Också hans charm är gudabenådad. Han går genom rutan! Och själv hoppas jag nu genom att sitta här och raljera över tiden som går ha kommit ifatt mig själv, kan ordna med lite lunch, ta min lunchvila och sen gå vidare, fönstervägen om man vitsar till det. Det är förresten en ärftlig belastning att uttrycka sig i tvetydiga termer, inte för att missförstånd ska uppstå utan just för vitsens skull! Både min far och min bror var utomordentligt väl skickade i den förmågan.