DIMMIG MORGON

Det verkar som om sommaren gjort ett litet break, man blev ordentligt bortskämd de soliga, vackra dagarna och framför allt de ljumma kvällarna då det gick sitta på verandan länge, ända tills solen försvann.  Trots det har inte frukostarna utomhus framför havsvyn blivit särskilt många, så den kvoten måste absolut fyllas på. Det är nära nog obeskrivligt att med full rättvisa kunna förmedla känslan att sitta där i stillheten, tystnaden och havet som glittrar i morgonsolen, och kanske någon and som simmar och dyker efter föda. Man kommer inte någonsin närmare känslan "ett med naturen".

Efter den inledningen får väl den naturromantiska delen av dagens inlägg vara uttömd. Ja, om man inte också ska dra in denna dimmiga morgon. Gårdagens regn kommer förhoppningsvis inte tillbaka nu när asfalten börjat torka upp. Dessutom blir det så kallt inomhus, jag som stängt av värmen i omgångar tänker att det ska väl ändå gå klara sig utan, det är trots allt sommar. Men tjocksockor och storkoftan ligger hela tiden inom räckhåll.

Det blev ett väldigt långt uppehåll i skrivandet  för mig den här gången men jag har tyvärr inte haft den nödvändiga energin över. Förra veckan åkte jag hem från stugan på måndag eftersom jag hade ett avtalat besök både på tisdag morgon och kväll. Så jag passade på att putsa fönster och tvätta gardiner för att göra midsommarfint. Detta varvades med veckohandling, frisörbesök, biltvätt och lite shopping (ett par nya skor) plus rengöring av bron inför kommande oljebehandling. Det där tog mer kraft än jag förväntat mig så jag sköt upp min för fredagen planderade stugresa. Det slumpade sig så att jag också tog mod till mig och ringde datafirman för att få hjälp med lite kompletterande service av det som inte blev ordentligt åtgärdat vid senaste besök. Det har utvecklats till ett riktigt trauma det här med datafirman, jag har gruvat mit så in i norden för att ta ännu en kontakt, känner mig helt tillintetgjord faktiskt. Nåja jag kände att jag var vid "the bitter end" och fick vid telefonsamtalet löfte att en tekniker skulle dyka upp under fredag eftermiddag. Inte förrän killen ifåga ringde på kunde jag ta det löftet på allvar, det hade ju hänt  vid tidigare löftestillfälle att ingen kommit. Det var inte något avancerat problem men jag tyckte mig kunna kräva att allt skulle vara i sin ordning. Fatalt nog hade den som senast var här inte förvissat sig om att en kabel som koipplats till datorn kom från någon enhet. Den låg alltså lös bakom skärmen till följd att jag inte hade ljud i högtalarna. Ett verk av "the Quiet Man" min alldeles privata benämningen på den teknikern. Just nu känner jag mig inte manad  (känslomässiga skäl) till ytterligare kontakt/affärer med den firman.

Det om detta! Redan trött som jag var  gick luften totalt ur mig efter besöket, delvis till följd av känslan att äntligen kan jag sätta punkt för den eländesperioden, och jag kände att det nog var lämpligare att invänta morgondagen för att åka ner till stugan. Det var en solig, vacker dag och jag var där lämpligt till lunch på verandan och sen blev det lång, skön dag i solen utan minsta lilla tanke på att göra ett enda litet nyttigt handtag. I det tillståndet förflöt också helgen med endast en enda morgonpromenad, kortare än vanligt,  tills jag åkte hem igen på tisdag morgon. Egentligen var jag fortfarande trött och veckan som gått har jag till stora delar sovit bort. På onsdag kväll var jag på en sk storseans med mediet Marie Johansson, alltid lika trivsam att lyssna till. Den kvällen såg jag nåt på TVn vid niotiden och vaknade till igen kl 02.45, helt utslagen kan man väl säga, men det gick bra fortsätta sova i sängen också och vaknade till igen någon gång mellen sju och åtta!

Jag kan väl känna det som att det är först idag som jag är i balans igen så det får väl bli fortsatt soffhäng med sticknålarna i näven. Jag råkade falla över ett så vackert och somrigt garn som blir till sockersöta sockor och det triggade igång mig på stickning igen. Jag vet med mig att inte ha full kontroll över hur mycket orken räcker till, men det är ju också så att om man inte testar så vet man inte heller! Jag målade i alla fall bron dagen innan regnet kom så nu är ingången blockerad, det torkar dåligt vid ihållande regn men tursamt nog skyddar taket bron för direkt väta. Fast nog är det är svårt att avgöra gränsen mellan styrka och lättja, att avpolletera gubben på axeln! 

Kanske gör jag allvar av min tanke att skaffa en bärbar dator, mest för att ha släktforskningen tillgänglig när jag befinner mig utom utom räckhåll för den fasta datorn i hemmets lugna vrå. Det känns som jag inte kan låta det här intresset ligga för fäfot hela sommaren. Jag kan ju åtminstone börja kolla vilken maskin som kan vara lämplig! Dessutom ska jag sköta om min besvärliga muskel djupt inne i skinkan, kan det heta ländmuskel möjligen? Jag kör lite med Alvedon men inser att jag kanske bör försöka få massage eftersom jag också kan ana lite domningskänsla i ena fotens tår, men jag väntar till på måndag. Går något att skjuta upp så gör jag gärna det ett par dar, mitt eget sätt att protestera mot det oönskade!

Idag blir det lite avslutande kattpoesi ur boken Kanske KISSAR jag en skvätt,  kategorin arbete med en mix av allvar, nöje och ordentligt tilltagen vila!

NIO LIV

Det första livet är till för att springa
Det andra livet är till för att stirra
Det tredje livet är till för att klättra
Det fjärde livet är till för att riva
Det femte livet är till för att sova
Det sjätte livet är till för att sova
Det sjunde livet är till för att sova
Det åttonde livet är till för att sova
Det nionde livet är till för att skriva
mina memoarer