Det verkar som om sommaren gjort ett litet break, man blev ordentligt bortskämd de soliga, vackra dagarna och framför allt de ljumma kvällarna då det gick sitta på verandan länge, ända tills solen försvann. Trots det har inte frukostarna utomhus framför havsvyn blivit särskilt många, så den kvoten måste absolut fyllas på. Det är nära nog obeskrivligt att med full rättvisa kunna förmedla känslan att sitta där i stillheten, tystnaden och havet som glittrar i morgonsolen, och kanske någon and som simmar och dyker efter föda. Man kommer inte någonsin närmare känslan "ett med naturen".
Efter den inledningen får väl den naturromantiska delen av dagens inlägg vara uttömd. Ja, om man inte också ska dra in denna dimmiga morgon. Gårdagens regn kommer förhoppningsvis inte tillbaka nu när asfalten börjat torka upp. Dessutom blir det så kallt inomhus, jag som stängt av värmen i omgångar tänker att det ska väl ändå gå klara sig utan, det är trots allt sommar. Men tjocksockor och storkoftan ligger hela tiden inom räckhåll.
Det blev ett väldigt långt uppehåll i skrivandet för mig den här gången men jag har tyvärr inte haft den nödvändiga energin över. Förra veckan åkte jag hem från stugan på måndag eftersom jag hade ett avtalat besök både på tisdag morgon och kväll. Så jag passade på att putsa fönster och tvätta gardiner för att göra midsommarfint. Detta varvades med veckohandling, frisörbesök, biltvätt och lite shopping (ett par nya skor) plus rengöring av bron inför kommande oljebehandling. Det där tog mer kraft än jag förväntat mig så jag sköt upp min för fredagen planderade stugresa. Det slumpade sig så att jag också tog mod till mig och ringde datafirman för att få hjälp med lite kompletterande service av det som inte blev ordentligt åtgärdat vid senaste besök. Det har utvecklats till ett riktigt trauma det här med datafirman, jag har gruvat mit så in i norden för att ta ännu en kontakt, känner mig helt tillintetgjord faktiskt. Nåja jag kände att jag var vid "the bitter end" och fick vid telefonsamtalet löfte att en tekniker skulle dyka upp under fredag eftermiddag. Inte förrän killen ifåga ringde på kunde jag ta det löftet på allvar, det hade ju hänt vid tidigare löftestillfälle att ingen kommit. Det var inte något avancerat problem men jag tyckte mig kunna kräva att allt skulle vara i sin ordning. Fatalt nog hade den som senast var här inte förvissat sig om att en kabel som koipplats till datorn kom från någon enhet. Den låg alltså lös bakom skärmen till följd att jag inte hade ljud i högtalarna. Ett verk av "the Quiet Man" min alldeles privata benämningen på den teknikern. Just nu känner jag mig inte manad (känslomässiga skäl) till ytterligare kontakt/affärer med den firman.
Det om detta! Redan trött som jag var gick luften totalt ur mig efter besöket, delvis till följd av känslan att äntligen kan jag sätta punkt för den eländesperioden, och jag kände att det nog var lämpligare att invänta morgondagen för att åka ner till stugan. Det var en solig, vacker dag och jag var där lämpligt till lunch på verandan och sen blev det lång, skön dag i solen utan minsta lilla tanke på att göra ett enda litet nyttigt handtag. I det tillståndet förflöt också helgen med endast en enda morgonpromenad, kortare än vanligt, tills jag åkte hem igen på tisdag morgon. Egentligen var jag fortfarande trött och veckan som gått har jag till stora delar sovit bort. På onsdag kväll var jag på en sk storseans med mediet Marie Johansson, alltid lika trivsam att lyssna till. Den kvällen såg jag nåt på TVn vid niotiden och vaknade till igen kl 02.45, helt utslagen kan man väl säga, men det gick bra fortsätta sova i sängen också och vaknade till igen någon gång mellen sju och åtta!
Jag kan väl känna det som att det är först idag som jag är i balans igen så det får väl bli fortsatt soffhäng med sticknålarna i näven. Jag råkade falla över ett så vackert och somrigt garn som blir till sockersöta sockor och det triggade igång mig på stickning igen. Jag vet med mig att inte ha full kontroll över hur mycket orken räcker till, men det är ju också så att om man inte testar så vet man inte heller! Jag målade i alla fall bron dagen innan regnet kom så nu är ingången blockerad, det torkar dåligt vid ihållande regn men tursamt nog skyddar taket bron för direkt väta. Fast nog är det är svårt att avgöra gränsen mellan styrka och lättja, att avpolletera gubben på axeln!
Kanske gör jag allvar av min tanke att skaffa en bärbar dator, mest för att ha släktforskningen tillgänglig när jag befinner mig utom utom räckhåll för den fasta datorn i hemmets lugna vrå. Det känns som jag inte kan låta det här intresset ligga för fäfot hela sommaren. Jag kan ju åtminstone börja kolla vilken maskin som kan vara lämplig! Dessutom ska jag sköta om min besvärliga muskel djupt inne i skinkan, kan det heta ländmuskel möjligen? Jag kör lite med Alvedon men inser att jag kanske bör försöka få massage eftersom jag också kan ana lite domningskänsla i ena fotens tår, men jag väntar till på måndag. Går något att skjuta upp så gör jag gärna det ett par dar, mitt eget sätt att protestera mot det oönskade!
Idag blir det lite avslutande kattpoesi ur boken Kanske KISSAR jag en skvätt, kategorin arbete med en mix av allvar, nöje och ordentligt tilltagen vila!
NIO LIV
Det första livet är till för att springa
Det andra livet är till för att stirra
Det tredje livet är till för att klättra
Det fjärde livet är till för att riva
Det femte livet är till för att sova
Det sjätte livet är till för att sova
Det sjunde livet är till för att sova
Det åttonde livet är till för att sova
Det nionde livet är till för att skriva
mina memoarer
lördag 18 juni 2016
onsdag 8 juni 2016
STADSDAGAR
Meeen ..... idag var det svårt komma in på banan. Inte nog med att det blåser kraftigt och i byarna på 20 mps (som det var alldeles nyss) kan det nog vara svårt hålla sig på fötterna. Även om jag själv är på fötter så har jag vissa problem att få till någon slags rörelse eller jämn takt, Jag hade visserligen svårt somna i går kväll = natt, jag fastnade vid datorn längre än tillåtligt men sov gott mina timmar. Det gjorde min sängkompis också som inte alls stördes av min vakenhet. Hennes uttryck för välmående kan däremot ibland vara lite påträngande eller, t ex när hon i dröm spärrar ut sina klor och långsamt, mycket långsamt drar in dem igen så kan jag inte tycka att det är behagligt men den avslappnade ro hon utstrålar är helt betagande ändå.
Det är naturligtvis släktforskningen som håller mig vaken långt in på nätterna, jag har nu dessutom lite kommunikation med några av mina träffar för utredning av släktskap, men det mesta ligger väldigt långt bak i tiden. Det var en del såna uppgifter som fascinerad i går kväll. Väl medveten om att det både kan vara tveksamma uppgifter såväl som att det för min egen personliga del inte heller är möjligt att med någon säkerhet kontrollera riktigheten. Men, som sagt, det fascinerar med gubbar födda på 1300-talet, och eftersom jag i och med dem hamnar i några välkända jämtlandssläkter, anar jag att det kunde finnas någon form av planerade giftermål mellan släkterna, kanske för att stärka sin makt och förkovra sina tillgångar. Jag kan inte låta bli att följa de här linjerna bakåt och se hur lång det går komma men jag borde ändå lägga mer energi på släktrelationer i nutid eller åtminstone i en mer överskådlig tidsrymd. Det är nog så svårt men det är ju där som jag rimligtvis ska finna lösningen på min än så länge obesvarade fråga.
Förra veckan hade jag åkt hem från stugan på måndag, dels för veckohandling, dels tvätt och allmän service, naturligtvis även gräsklippning. Det dröjde faktiskt ända till torsdag innan jag åkte tillbaka. Jag tyckte det var bättre sova hemma istället för att sätta mig arbetstrött i bilen fast det tog tid innan jag fått ihop allt jag trodde mig behöva. Det blev fullpackad bil, i princip ett litet flyttlass. Vädret var alldeles underbart, soligt och riktigt varmt när jag kom till stugan och efter urlastning mm placerade jag mig och katten på altanen och hade en fantastiskt skön eftermiddag. Jag njöt i fulla drag, kände mig fri, helt befriat från arbetsuppgifter som jag var. Det skulle visa sig att den där goa värmen inte var oantastlig, dagarna efter började det så sakteliga bli andra vindar och därmed svalare. På lördag kväll föll jag till slut till föga och satte på elementet, jag frös in i märgen och överlevde natten tack vare Helly Hansen-sockor, extra filt och naturligtvis min lilla sängkompis. Hon hade också en del invändningar om den obefintliga värmen och kröp ner i bädden så fort hon kunde!
Jag stannade kvar till måndag, åkte inte förrän jag ätit middagg - och kom hem till ett utkylt hus eller åtminstone ogästvänligt, så upp med alla markiser för att kvällens solstrålar kunde titta in.
Gårdagen blev faktiskt innehållsrik och sk full rulle - med mina mått mätt! Först av allt kom gräsmatteklipparen, alltså mannen som ska sköta om min gräsmatta under sommaren och det känns så bra att kunna få lämna över den uppgiften. Sen veckohandling och efter lunch och vila med sedvanligt korsord övertygade jag mig själv om den glädje som skulle komma om jag tog itu med och genomförde projektet jag inte såg fram emot. Köra alla sopsäckar jag fyllt under min krattningsperiod. Ett dussin totalt! När fyra var kvar höll jag på att tappa sugen, dags för en ny övertalning! Du förstår väl hur belåten du ska vara i morgon över att alla säckar är borta bla bla bla och hur otrevligt du kommer att uppleva de där väntande säckarna. Och det tog skruv! Jag är idag tacksam för det samarbetet fungerade.
Jag kunde därför med energi (Obs Skrytsamt) ta mig an farstubron och skura den för kommande målning. Hoppas bara att vädrets makter inte sätter stopp. Men, som jag skrev i början, jag behöver en spark i baken idag för att få något gjort. Kanske jag smyger mig på ett, jag säger ett enda, fönster, putsar och sätter upp rena, nystrukna gardiner. Jag väntar på glasmästeriet som ska byta några fönster (kasetter) som fallit för tidens tand och har ju faktiskt det att skylla på när fönsterputsningen tar emot.
Nu var det inte bara slit och släp igår heller. Jag fick igår kväll besök av den som ev skulle ta på sig förrådsrenoveringen - och han lovade göra det! Nu ska jag bara jaga fram en medhjälpare också men det tror jag ordnar sig.
Som slut på dagen såg jag Lars Lerin på TV, den gudabenådade akvarellmålaren som så självklart och starkt lämnar ut sig själv och sina svagheter. Också hans charm är gudabenådad. Han går genom rutan! Och själv hoppas jag nu genom att sitta här och raljera över tiden som går ha kommit ifatt mig själv, kan ordna med lite lunch, ta min lunchvila och sen gå vidare, fönstervägen om man vitsar till det. Det är förresten en ärftlig belastning att uttrycka sig i tvetydiga termer, inte för att missförstånd ska uppstå utan just för vitsens skull! Både min far och min bror var utomordentligt väl skickade i den förmågan.
Det är naturligtvis släktforskningen som håller mig vaken långt in på nätterna, jag har nu dessutom lite kommunikation med några av mina träffar för utredning av släktskap, men det mesta ligger väldigt långt bak i tiden. Det var en del såna uppgifter som fascinerad i går kväll. Väl medveten om att det både kan vara tveksamma uppgifter såväl som att det för min egen personliga del inte heller är möjligt att med någon säkerhet kontrollera riktigheten. Men, som sagt, det fascinerar med gubbar födda på 1300-talet, och eftersom jag i och med dem hamnar i några välkända jämtlandssläkter, anar jag att det kunde finnas någon form av planerade giftermål mellan släkterna, kanske för att stärka sin makt och förkovra sina tillgångar. Jag kan inte låta bli att följa de här linjerna bakåt och se hur lång det går komma men jag borde ändå lägga mer energi på släktrelationer i nutid eller åtminstone i en mer överskådlig tidsrymd. Det är nog så svårt men det är ju där som jag rimligtvis ska finna lösningen på min än så länge obesvarade fråga.
Förra veckan hade jag åkt hem från stugan på måndag, dels för veckohandling, dels tvätt och allmän service, naturligtvis även gräsklippning. Det dröjde faktiskt ända till torsdag innan jag åkte tillbaka. Jag tyckte det var bättre sova hemma istället för att sätta mig arbetstrött i bilen fast det tog tid innan jag fått ihop allt jag trodde mig behöva. Det blev fullpackad bil, i princip ett litet flyttlass. Vädret var alldeles underbart, soligt och riktigt varmt när jag kom till stugan och efter urlastning mm placerade jag mig och katten på altanen och hade en fantastiskt skön eftermiddag. Jag njöt i fulla drag, kände mig fri, helt befriat från arbetsuppgifter som jag var. Det skulle visa sig att den där goa värmen inte var oantastlig, dagarna efter började det så sakteliga bli andra vindar och därmed svalare. På lördag kväll föll jag till slut till föga och satte på elementet, jag frös in i märgen och överlevde natten tack vare Helly Hansen-sockor, extra filt och naturligtvis min lilla sängkompis. Hon hade också en del invändningar om den obefintliga värmen och kröp ner i bädden så fort hon kunde!
Jag stannade kvar till måndag, åkte inte förrän jag ätit middagg - och kom hem till ett utkylt hus eller åtminstone ogästvänligt, så upp med alla markiser för att kvällens solstrålar kunde titta in.
Gårdagen blev faktiskt innehållsrik och sk full rulle - med mina mått mätt! Först av allt kom gräsmatteklipparen, alltså mannen som ska sköta om min gräsmatta under sommaren och det känns så bra att kunna få lämna över den uppgiften. Sen veckohandling och efter lunch och vila med sedvanligt korsord övertygade jag mig själv om den glädje som skulle komma om jag tog itu med och genomförde projektet jag inte såg fram emot. Köra alla sopsäckar jag fyllt under min krattningsperiod. Ett dussin totalt! När fyra var kvar höll jag på att tappa sugen, dags för en ny övertalning! Du förstår väl hur belåten du ska vara i morgon över att alla säckar är borta bla bla bla och hur otrevligt du kommer att uppleva de där väntande säckarna. Och det tog skruv! Jag är idag tacksam för det samarbetet fungerade.
Jag kunde därför med energi (Obs Skrytsamt) ta mig an farstubron och skura den för kommande målning. Hoppas bara att vädrets makter inte sätter stopp. Men, som jag skrev i början, jag behöver en spark i baken idag för att få något gjort. Kanske jag smyger mig på ett, jag säger ett enda, fönster, putsar och sätter upp rena, nystrukna gardiner. Jag väntar på glasmästeriet som ska byta några fönster (kasetter) som fallit för tidens tand och har ju faktiskt det att skylla på när fönsterputsningen tar emot.
Nu var det inte bara slit och släp igår heller. Jag fick igår kväll besök av den som ev skulle ta på sig förrådsrenoveringen - och han lovade göra det! Nu ska jag bara jaga fram en medhjälpare också men det tror jag ordnar sig.
Som slut på dagen såg jag Lars Lerin på TV, den gudabenådade akvarellmålaren som så självklart och starkt lämnar ut sig själv och sina svagheter. Också hans charm är gudabenådad. Han går genom rutan! Och själv hoppas jag nu genom att sitta här och raljera över tiden som går ha kommit ifatt mig själv, kan ordna med lite lunch, ta min lunchvila och sen gå vidare, fönstervägen om man vitsar till det. Det är förresten en ärftlig belastning att uttrycka sig i tvetydiga termer, inte för att missförstånd ska uppstå utan just för vitsens skull! Både min far och min bror var utomordentligt väl skickade i den förmågan.
onsdag 1 juni 2016
SOMMAR OCH SOL
Första dagen i sommarmånaden Juni och idag gör vädret verkligen rätt för namnet. Så här många varma och soliga dagar i ett sträck tror inte jag att det någonsin var förra sommaren. Minnet brukar vara tämligen kort när det gäller väder men det känns som det bara var nån dag då och då som det var soligt men nog saknade man ljumma sommarkvällar. Nu har vi redan fått både det ena och det andra och det verkar fortsätta och kanske nåt åskväder emellanåt - då är det riktig sommar.
Inte känns det som jag har nåt att skriva om just nu, jag kan ju inte hela tiden hålla på och berätta vad jag gör, det blir så enahanda och upprepningar brukar trötta, men jag håller igång på mitt sätt ändå. Det har förresten hänt en del på tomten, jag fick hjälp att flytta några buskar och jag känner mig så belåten med resultatet. Överlever de dessutom tror jag att det kommer att se prydligt ut. Jag har redan klippt gräsmattan två gånger, det växer hejvilt men gräsmattan är bedrövligt ojämn efter alla tunga fordon som varit in på tomten. Dessutom har jag fått en imponerande maskrosodling som jag energiskt försöker motverka. Jag tror faktiskt att den jord som användes när hallon- och jordgubbslandet såddes igen inte var direkt ogräsfri. Jag har nu hittat ett flytande bekämpningsmedel som verkar effektivt, maskrosorna segnar ihop och tappar livskraften inom ett dygn efter sprayning. Om de dessutom inte kommer tillbaka är medlet en sensation.
Det går med andra ord framåt för mig och efter helgen kommer en man för att titta på förrådsrenoveringen, förhoppningsvis tar han på sig jobbet. Det skulle vara skönt få det klart så att jag kan flytta ner det som förvaras på vinden innan kylan kommer. Ja inte allt förstås, det lär bli en och annan transport till återvinningen också. Dessutom har jag fler projekt så att säga i bakfickan, men jag får ta en sak i taget.
Men förresten, det har ju faktiskt hänt en lite spännande sak. Det ordnades en sk Speeddating för seniorer genom kommunens försorg, de har gått av stapeln en gång tidigare och den här gången gick jag dit för att se vad som hände. Jag uppskattar att det kom ca 40-50 personer, många damer men ändå hade en och annan herre vågat sig dit. Man placerade sig fyra och fyra vid varje bord som var namngivet med ett samtalsämne. Innan fick man rangordna sex ämnesområden och första sittningen gick man till bordet med ens eget förstaval. Flera bord fanns för resor som många tydligen hade som förstaval. Efter femton minuter var det dags för byte till nr två på ranglistan och sen fortsatte hela förmiddagen med upprepade byten och alla ämnen blev genompratade, mer eller mindre intensivt kan jag väl tycka. Det är alltid intressant iaktta andra människors förhållningssätt till det nya och okända. Avsikten med hela arrangemanget är att ge äldre möjligheten till nya bekantskaper, en mötesplats helt enkelt,, och i förlängningen motverka och bryta ensamhet. Initiativet är jättebra som kompletterar andra mötesplatser, pensionärsföreningar och liknande. Jag tror dock att projektet fortfarande bara är i sin linda och går utveckla, och jag kommer absolut att gå nästa gång det anordnas. Men jag reflekterade över att det finns så många människor i vår lilla stad som jag aldrig sett förut, kanske en anledning kan vara att det är tjugu år sen jag tog pension och därmed också begränsade min tillvaro.
Jag har äntligen gjort slut med min ständige följeslagare sen nån månad tillbaka! Jag har äntligen läst ut Karin Bojs bok Min europeiska släkt, men den ska i fortsättningen få ligga kvar på nattygsbordet, den boken släpper ja aldrig ur sikte, så enastående bra, framför allt intressant som den var, Journalistiskt välskriven och kopplingen till det personliga släktträdet gjorde den många gånger mycket vetenskapliga redogörelsen verklighetanknuten. Dessutom var den tryckt på tjockt fint papper vilket var värdehöjande. Nu har jag börjat läsa nya böcker, både en hemma och en i stugan så sommaren är räddad ur läsningssynpunkt. Sen gjorde jag ett fynd när jag storstädade sovrummet, alla böckerna om Arn, ljudböcker kom plötsligt upp i dagsljus. Det kan kanske vara kul att lyssna på så här länge efter de var i ropet.
Ja det här blev bara lite rundsnack som knappast kommer att störa min sömn. Jag har upptäckt att när jag i mitt skrivande berört någonting djupt personligt har jag tydligen också väckt minnen eller vad det nu kan vara som ligger kvar i mitt huvud ett tag efteråt. Det kan bli en sömnlös natt, jag grubblar inte alls men sömnen är som bortblåst och nu tycker jag mig se ett mönster. Fast jag tror skrivande ändå fungerar som en sorts terapi, en ventil som jag för en timme eller två öppnar för mina koncentrerade tankar.Men ..... I love it!
Inte känns det som jag har nåt att skriva om just nu, jag kan ju inte hela tiden hålla på och berätta vad jag gör, det blir så enahanda och upprepningar brukar trötta, men jag håller igång på mitt sätt ändå. Det har förresten hänt en del på tomten, jag fick hjälp att flytta några buskar och jag känner mig så belåten med resultatet. Överlever de dessutom tror jag att det kommer att se prydligt ut. Jag har redan klippt gräsmattan två gånger, det växer hejvilt men gräsmattan är bedrövligt ojämn efter alla tunga fordon som varit in på tomten. Dessutom har jag fått en imponerande maskrosodling som jag energiskt försöker motverka. Jag tror faktiskt att den jord som användes när hallon- och jordgubbslandet såddes igen inte var direkt ogräsfri. Jag har nu hittat ett flytande bekämpningsmedel som verkar effektivt, maskrosorna segnar ihop och tappar livskraften inom ett dygn efter sprayning. Om de dessutom inte kommer tillbaka är medlet en sensation.
Det går med andra ord framåt för mig och efter helgen kommer en man för att titta på förrådsrenoveringen, förhoppningsvis tar han på sig jobbet. Det skulle vara skönt få det klart så att jag kan flytta ner det som förvaras på vinden innan kylan kommer. Ja inte allt förstås, det lär bli en och annan transport till återvinningen också. Dessutom har jag fler projekt så att säga i bakfickan, men jag får ta en sak i taget.
Men förresten, det har ju faktiskt hänt en lite spännande sak. Det ordnades en sk Speeddating för seniorer genom kommunens försorg, de har gått av stapeln en gång tidigare och den här gången gick jag dit för att se vad som hände. Jag uppskattar att det kom ca 40-50 personer, många damer men ändå hade en och annan herre vågat sig dit. Man placerade sig fyra och fyra vid varje bord som var namngivet med ett samtalsämne. Innan fick man rangordna sex ämnesområden och första sittningen gick man till bordet med ens eget förstaval. Flera bord fanns för resor som många tydligen hade som förstaval. Efter femton minuter var det dags för byte till nr två på ranglistan och sen fortsatte hela förmiddagen med upprepade byten och alla ämnen blev genompratade, mer eller mindre intensivt kan jag väl tycka. Det är alltid intressant iaktta andra människors förhållningssätt till det nya och okända. Avsikten med hela arrangemanget är att ge äldre möjligheten till nya bekantskaper, en mötesplats helt enkelt,, och i förlängningen motverka och bryta ensamhet. Initiativet är jättebra som kompletterar andra mötesplatser, pensionärsföreningar och liknande. Jag tror dock att projektet fortfarande bara är i sin linda och går utveckla, och jag kommer absolut att gå nästa gång det anordnas. Men jag reflekterade över att det finns så många människor i vår lilla stad som jag aldrig sett förut, kanske en anledning kan vara att det är tjugu år sen jag tog pension och därmed också begränsade min tillvaro.
Jag har äntligen gjort slut med min ständige följeslagare sen nån månad tillbaka! Jag har äntligen läst ut Karin Bojs bok Min europeiska släkt, men den ska i fortsättningen få ligga kvar på nattygsbordet, den boken släpper ja aldrig ur sikte, så enastående bra, framför allt intressant som den var, Journalistiskt välskriven och kopplingen till det personliga släktträdet gjorde den många gånger mycket vetenskapliga redogörelsen verklighetanknuten. Dessutom var den tryckt på tjockt fint papper vilket var värdehöjande. Nu har jag börjat läsa nya böcker, både en hemma och en i stugan så sommaren är räddad ur läsningssynpunkt. Sen gjorde jag ett fynd när jag storstädade sovrummet, alla böckerna om Arn, ljudböcker kom plötsligt upp i dagsljus. Det kan kanske vara kul att lyssna på så här länge efter de var i ropet.
Ja det här blev bara lite rundsnack som knappast kommer att störa min sömn. Jag har upptäckt att när jag i mitt skrivande berört någonting djupt personligt har jag tydligen också väckt minnen eller vad det nu kan vara som ligger kvar i mitt huvud ett tag efteråt. Det kan bli en sömnlös natt, jag grubblar inte alls men sömnen är som bortblåst och nu tycker jag mig se ett mönster. Fast jag tror skrivande ändå fungerar som en sorts terapi, en ventil som jag för en timme eller två öppnar för mina koncentrerade tankar.Men ..... I love it!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)