ÅTERIGEN SNÖ!

Efter senaste snöfallet, då vi faktiskt hade helt snötäckt mark, har vi en tid förunnats gröna gräsmattor och en och annan solstrimma tills i går kväll då de sötaste små flingor började falla igen. Nu på morgonen är allt åter helt vitt och trädgrenarna julkortsvackert vita.

Hoppas det ligger kvar, nu det är tillåtet med snö till Advent men vädermänniskorna pratar om ev regn i kustlandet och det är sannerligen inte välkommet. Man kan ju tycka att väderprat är oväsentligt, det som kommer det kommer oavsett tyckandet men faktum är ändå att den här morgonen upplever jag som stilla och avspänd tillhopa med att också vara mycket vacker. 









Under de senaste veckorna har  tiden galopperat iväg och tur är väl det. Jag har nämligen tagit mig an ett arbete som inte gillas speciellt mycket och som jag dessutom gruvat mig för, har känts som en växande snöboll faktiskt. Till den där snöbollens fördel kan jag ändå konstatera att genom att undvika den har tagit till mig möjligheten att gå igenom skåp, lådor och i stort sett husets alla hörn tills bara det otrevligaste väntande fanns kvar. Och det är det s k mitt rum, min lilla oas där symaskin, tyger, garn, mönster, ja helt enkelt allt som är min roligaste sysselsättning, hobby och framför allt fantasistimulans finns tillgängligt, eller har varit tillgängligt. När köksombyggnaden en gång satte igång fick det rummet bli ett "tillfälligt förråd" men alla planer gick helt  oväntat i stöpet och förrådet blev bestående och t o m utökat. Men till slut fanns ingen återvändo, jag ville inte längre ha dörren stängd. Började i sakta mak röja och tog ett skift på en timme eller två varje dag och inte gick det väl som en dans men resultat uteblev inte. Så pass att fönstret blev putsat och julgardinerna och adventsljusstaken är på plats. Och jag kan återigen gå in i rummet. Nu har jag planer på en del förändringar som jag nog tar itu med efter årsskiftet, nu framöver ska jag bara gotta mig i förjulstiden. 

Under veckan som gick kom jag mig också äntligen för att kontakta hälsocentralen och pratade med en sjukgymnast för att få råd om behandling av mitt knä som fortfarande inte är helt bra.
Svullnaden kvarstår men nu kan jag böja det näst fullt ut och det går bra att promenera utan men. Så det blev ett apoteksbesök för inköp av kylkudde, knästöd/skydd och ormsalva. Ska kanske också damma av motionscykeln som stått oanvänd över ett år. 



Men jag fortsätter massera in det liniment jag hittade i ett skåp, väldigt gammalt, väldigt stark lukt men kanske ändå att det har  gjort verkan efter en veckas användning

Fast en kväll när jag smorde strax innan jag gick till sängs protesterade Lila. Hon gjorde tre försök att krypa ner i sängen plus att hon testade ligga ovanpå täcket, men det var en förfärlig stank överallt tyckte hon tydligen, för hon valde an annan sovplats den natten. Är det inte så att det värsta som finns är det katten släpar in? Och jag måtte ha varit ordentligt under den nivån, just då!


Jag har till och från skrivit om mina veckomatsedlar här i bloggen och oförmågan att hålla mig till dem, men veckan som gått har jag faktiskt tagit ett steg framåt. Har hållit mig till ordningen med bara ett enda litet snesteg. Igår hade kvartersbutiken=MAXI Lilla julafton och ett erbjudande om jultallrik i restaurangen mot att man handlade för minst etthundra kronor. Lyckligtvis fann jag en "onöda" som tillsammans med några reservlampor till advenstljusstaken fixade beloppet. Genom att lämna in kvittot deltog man dessutom i en lotteri där vinsten var kvittobeloppet. Men det bästa av allt, affären skänker 50 kronor per varje inlämnat kvitto till stadsmissionen. Fint initiativ tycker jag, bara av den anledningen värt att också avsmaka det traditionella julbordet, gravad lax, sill, kalv- och pressylta, rökt korv, köttbullar och skinka mm. Det blev alltså min oplanerade lunch.



 Om jag vann? Tror knappast det, fast det lilla beloppet skulle väl ha varit vinst för affären också.


 Onödan förresten var en termometer monterad i en silikonsked avsedd för bl a knäck-och kolakok. Jag som inte kokat knäck på de senaste årtiondena. Börje skötte med glädje att koka knäck och göra marmelad innan varje jul. Har inte riktigt bestämt mig ännu men kanske jag kokar kola ändå, Sandbergs kola, om någon gammal stadsbo fortfarande har den i minnet. Den var på sin tid en höjdare!



Nog är det förunderligt att känna harmoni, lugn och trygghet även om det inte tiden är fylld av stora upplevelser, det är kanske den djupa innebörden av att fånga dagen. Fast tryggheten kanske är något rubbad just den här hösten här i min närmiljö på grund av alla bostadsinbrott som vi har drabbats av. Det känns obehagligt när polisen i vår lilla stad talar om ett 50-tal inbrott och inbrottsförsök häromkring under höstmånaderna. Länge sen den tiden då ytterdörrarna var olåsta, åtminstone i byarna, och nu vågar man inte ens ha olåst dörr dagtid. Eller öppna sent på kvällen t o m!

Jag tror att idag blir en skrivande dag, har några brev/mail att besvara efter att jag filat lite på det här inlägget. Dessutom ska jag se reprisen av Så mycket bättre som tyvärr krockade med Dawnton Abbey i går kväll. Inte för att TVn styr mitt liv men ett och annat program går faktiskt inte att missa. 

Hittade en liten dagsvers av Alf Henriksson som på sitt sätt beskriver årstiden:

                            Olust står målad i dragen
                            Man håller sig lätt för skratt
                            Vaknar man till framåt dagen
                            Så är det redan natt

Det är en anledning till välkomna alla julbelysningars intåg både inom- och utomhus.

 Vill sova idag