SOLSKENSDAG

Som det är sagt, efter regn kommer solsken och idag tycks det stämma, både enligt meteorologerna och i verkligheten. Så nu är det nog bäst jag skyndar ut för en date med gräsklipparen, jag avbröt ju abrupt i onsdags när jag började vingla fram bakom den. Det är inte bara bensin som den maskinen behöver, samarbetspartnern behöver vara på bettet också - och det uppstod en förödande brist på ork hos mig. 

Gårdagen gick åt till att ta hand om de bär- och äppelfyllda hinkarna som stod i garaget, dessutom hängde regnet i luften så jag ansåg att jag kunde få ledigt från gräsklippningen. När jag kollade sockerförrådet såg jag att jag nog var tvungen fylla på  det och stack iväg upp till MAXI. Med lapp i handen gick jag runt och lite tvärt emot min vana plockade jag med en del andra ting som jag kom på jag behövde, betalade, gick ut och tog en sväng till Ö&B för inköp av engångstallrikar och åkte hem för att börja saftkokningen. Strax innan jag var hemma slog en tanke mig med förfärlig kraft - Sockret! Inte hade jag fått med mig det och detta trots att det mycket ordentligt stod allra överst på lappen. Rallarsväng på gatan och tillbaka till ruta ett. Flera sockerpaket blev det, både vanligt strösocker, syltsocker och ekologiskt syltsocker. Det är inte klokt, sockerkonsumtionen som borde minska och så utökas t o m sockersorterna och tar upp flera hyllmetrar. Två icke samarbetande intressen handlar det om och vinnaren är, inte konsumenten i alla fall! Men sen så kan jag bli bekymrad över koncentrationsbristen och den uteblivna läsförmågan, för det kan väl ändå inte med ett enda ord heta glömska? 

Nåja, hem kom jag och fick fart på bärgrytan, allt gick på rulle, jag drog fram bunkar och assistenten, passerade och kokade äppelmos och till slut fanns nästan inte plats för de flaskor och burkar som skulle fyllas med både saft och äppelmos. Under tiden passade jag på att göra den italienska pastagratäng som jag skulle gjort dagen innan, middag ville jag ju också ha. Vid halv tiotiden hade jag röjt köket och kunde sätta mig ner för att se slutet av programmet om Whitney Huston. Vilket öde, en stor världsstjärna i sådan förnedring, vilken tragedi, begåvningens baksida? 

Resultatet av mina ansträngningar blev ca sju liter äppelmos och bortåt nio liter saft. Vad i Herrans namn ska jag göra med den, jag som aldrig dricker saft, men god blev den. Det kan väl ändå inte röra sig om förspilld kvinnokraft som grannen till mina föräldrar, provinsialläkaren, sa när han en gång kom in i vårat kök där jag satt och virkade - på en lakansspets. Det hörs förfärligt gammaldags men i början av 1950-talet var inte det någon ovanlighet. Och förresten är inte gamla virkade spetsar eftertraktade, dock icke till överlakan som inte heller existerar längre! Mina spetsar hamnade aldrig på några lakan, de ligger och gulnar i någon låda någonstans, förspilld var kanske ändå just den mödan.

Såja nu har jag lyckats få hela förmiddagen att gå och det har plötsligt blivit lunchdags, pastagratäng i dag också. Jag har snart kommit tillbaka till min ordinarie vana med veckomatsedlar och dessutom att så gott det går följa den förutbestämda menyn. Det fungerar rätt så bra att laga två portioner, så får den ena dagens middag bli lunch följande dag. Maträtter som går att frysförvara i portioner lagar jag större mängder av, då finns alltid räddningsplankor att ta till.

Har rört ihop en marinad till köttet jag ska ha med till grillfesten i morgonkväll, jag fick en inbjudan från Börjes jaktlag att komma, det uppskattar jag verkligen så det blir trevligt åka dit! Och på söndag stundar ett treårs-kalas, vad mer kan man begära när dessutom solen skiner. Önskar alla en skön helg, ta hand om varann!

En fråga i selfiens tidevarv; är det dags byta profilbild?