Den mörka midvinternatten drar så sakteliga bort och i söder kan jag se en svag morgonrodnad. Kallt har det också varit, beskedliga ca minus 14 här men i mina barndomstrakter landets lägsta notering den här natten med 30 minusgrader. Brrr, men det enda förmildrande med den kylan är att luften där uppe är torr och hög och graderna känns inte lika kalla i jämförelse med kustlandets fuktigare och vassare kyla. Men mörkret känns lika kompakt och svart på bägge ställena.
Jag tänker alltid att julen är dubbelt välkommen med alla sina ljus, såväl inom- som utomhus. Det känns nästan som om man inte skulle kunna överleva utan karnevalspyntandet som jag tycker det kan vara fråga om, och har definitivt inget emot heller. När dagsljuset börjar komma tillbaka och dagsmejan gör sin entré framåt vårkanten då kommer tanken på hur det egentligen gick att komma genom den där mörka perioden. Medvetandet känner ju igen allt och man följer bara med det tilltagande mörkret utan större missmod men som sagt eftertanken kommer............
Vad har då hänt senaste veckan? Bara ett tidsödande storstädande, ja, jag har svårt att överge det invanda beteendet och känner mig riktig belåten för varje steg framåt jag kommer. Reflekterade häromdagen över tiden allt tar - med tiden. När jag började göra mina besök i detta hus som då beboddes av en ensamstående man som själv tog hand om sitt hus 'bidrog' jag med vår- och julstädning. Skillnaden mot nu var att då gjorde jag hela jobbet på en enda fastlång dag, numer tar bara vardagsrummet åtminstone två dagar i anspråk. Troligen är jag både omständligare och långsammare i kombination med att täta pauser får komma emellan för vila och inspiration,.
I dagsläget anser jag mig ha fullgjort städperioden, lite julpynt har också kommit fram men julgranen klär jag så sent som möjligt. I min värld ska den stå klädd och klart lysande först på julaftonsmorgonen när man stiger upp! Då kommer den äkta känslan av julefrid.
Den närmaste tiden ska jag helt och hållet (nästan) ägna mig åt garn och sticknålar. Sockar, pulsvärmare och en Selma-mössa är planerade och blir förhoppningsvis också resultatet av mitt soffsittande. Ordet nästan som smög sig in här ovan kommer sig av att i morgon måndag kommer den hantverkare som ska göra slutjobbet i snickarboa som hädanefter benämns förrådet. Kanske t o m gästrummet bara jag får hjälp med att bära in bäddsoffan som nu står i friggeboden. Jag längtar intensivt att se hela projektet fullbordat.
På nöjessidan måste jag nämna gårdagens teaterbesök. Vår teater gav en magisk föreställning av Charles Dickens En julsaga. En allt igenom lyckad uppsättning och som min väninna uttryckte så väl när hon sa att hon kom på sig själv att sitta med ett lyckligt leende på läpparna. Det var så, man kände sig som publik inte sittande utanför scenen utan skådespelarna och scenografin inbjöd till en känslomässig delaktighet. Fina prestationer av alla inklusive deltagande elever från gymnasiets estetiska program. Tanken som kom och kanske störde var funderingen om inte pjäsens grundinnehåll, girighet, snålhet, brist på empati, t o m elakhet och ondska möjligen kan appliceras även på vår egen nuvarande tid. Jag tycker nog att en egocentrisk hållning skapar allt längre avstånd mellan människorna. Att vi behöver varandra är dock en grundläggande sanning.
I vilket fall så ser vi fram emot Västerbottensteaterns vårprogram övertygad om att det innehåller många intressanta föreställningar.
Avslutar med en liten parodi på Viktor Rydbergs Tomten, av Lars O Månsson:
Alan ligger i enslig gård
Samma gör Alans mamma
Snön ligger kvar på taken
Månen rullar tyst sin ban
Katten leker med mammas garn
Endast tomten fryser om händerna
söndag 11 december 2016
lördag 3 december 2016
ÄRENDEDAGAR
Först av allt konstaterar jag att jag gör precis som man inte ska i fråga om bloggandet, det går lång tid mellan inläggen som dessutom kommer utan regelbundenhet. Nu är det återigen drygt en vecka sedan sist och jag sitter här i morgonrocken igen i färd med att resumera senaste dagarna.
Rubriken kan förklaras med att jag har samlat och skrivit upp på en lista allt som måste klaras av under de här två senaste fredagarna. Listan har blivit lång och inneburit rena taxikörningen runt stan. Förra fredagen tog det hela dagen i anspråk, bara med ett litet avbrott för en sen lunch. Hela listan bara med ett enda undantag avklarades innan mörkret kom. I går blev det i stället en tidig lunch innan jag gav mig iväg men det höll ändå på att bli för mörkt innan jag kom tillbaka hem. Varför nu detta om mörker, det är väl i och för sig så här års ingen överraskning, redan vid tretiden försvinner sista dagsljuset? Jo, saken är nämligen den att jag i möjligaste mån undviker köra bil i skymning och framför allt i mörker, har besvär med mörkerseendet efter operation för gråstarr på båda ögonen. Den debuterade för ganska precis 30 år sedan och operationerna genomfördes inom fem år därefter.
Efter den här utvikningen ska för tydlighetens skull mina inköpsrundor förklaras. Naturligtvis är det den vid det laget enormt utdragna förrådsrenoveringen som det egentligen handlar om. Förra veckan var det material, målarfärg mm plus tapeter för fortsatt jobb och dessutom en massa koll av olika önskvärda saker. I går i stort samma vända igen och det kändes som jag fick lite trångt i bilen då en lång mattrulle nådde ända in på framsätet. Tack vare en rejäl rabattkupong fick en tuff liten matta motsvarande rabatten följa med inpå! Det är ju nu det roliga börjar, köpte också gardinstänger och tyg till gardiner. Det har redan blivit lite mer rumslikt därinne och i fönstren finns både adventsljusstake och dito stjärna.
I torsdags kom skjutdörrarna på plats och inredningen som gömmer sig där bakom monterade jag själv föregående helg. Det var att jämföra med värsta träningspasset åtminstone svettades jag ordentligt innan jag gav upp, men då återstod bara två hyllor som i det längsta trilskades för mig. I min bitskaste stund kallade jag hela arrangemanget för konstruktörsnissarnas lego, millimeteranpassning krävdes i vissa lägen men övning ger färdighet sägs det ju. Sista hyllorna var hur enkelt som helst att sätta fast! Även om det sas att systemet är enkelt och flexibelt så fick jag för mig att särskilt många omändringar i framtiden inte skulle komma ifråga. Jag avverkade omgående det skedet så att säga. När monteringen enligt min första tanke var färdig - revs allt! Jag kom nämligen på att översta hyllorna kunde flyttas upp ännu ett steg. I dagsläget är jag nästan 100%igt nöjd ska bara flytta om en hylla plus införskaffa ytterligare två, men efter det är det dags att fylla hyllor och klädstänger med hjälp av en kritisk behovsprövning.
Jag vet inte om jag tidigare yppat något om min känsla av befrielse, men så känns det på något diffust sätt med en smal strimma av katastroftänkande; vad och hur blir det härnäst? Kanaliserar jag min oro och ensamhet till praktiska ting, som om det skulle var ett hinder för att släppa fram känslan av lugn, ro och närvaro i tid. Öppenhet i alla lägen, såväl utåt som inåt är troligen ett önsketillstånd väl värt att ha som målsättning i livet.
Nåväl, det har inte bara handlat om jobb och alldagliga ting. I tisdags var det återigen dags för film, denna gång den japanska filmen Systrarna. Ur programpresentationen: Att se Koreedas senaste film om fyra systrar är som ett svepa in sig i en ullig filt, eller som att läsa en riktigt stor roman. Det var med skön känsla av harmoni man lämnade salongen. Terminen avslutas redan nu på tisdag med Salongen, en egyptisk dramakomedi. Glöggmingel som festlig avrundning. Höstens kulturella övningar toppas nästa lördag med teaterföreställningen En julsaga.
Nu närmast påklädning, tiden för morgonrocksmys är i det närmaste överskriden, och därefter kan det möjligen bli gardinsömnad. Jag kan inte hålla emot det som går att göra trots att målning av en dörr, tapetsering av mellanväggen, mattläggning och listning ännu återstår. Har fått löfte att 12/12 är det datum som gäller för fortsatt jobb. Det ser verkligen ut som om denna renovering tar precis hela året i anspråk, veven har varit tungdragen men med envishet och klar målsättning kommer man onekligen framåt. Enligt dagens horoskop kan det visst reta en del, men jag tänker lite på Pluras mantra (eller var det hans mors) 'Vad ska grannarna säga?'. Lever man med den pressen blir det tungt att förverkliga sina helt egna tankar och idéer.
Rubriken kan förklaras med att jag har samlat och skrivit upp på en lista allt som måste klaras av under de här två senaste fredagarna. Listan har blivit lång och inneburit rena taxikörningen runt stan. Förra fredagen tog det hela dagen i anspråk, bara med ett litet avbrott för en sen lunch. Hela listan bara med ett enda undantag avklarades innan mörkret kom. I går blev det i stället en tidig lunch innan jag gav mig iväg men det höll ändå på att bli för mörkt innan jag kom tillbaka hem. Varför nu detta om mörker, det är väl i och för sig så här års ingen överraskning, redan vid tretiden försvinner sista dagsljuset? Jo, saken är nämligen den att jag i möjligaste mån undviker köra bil i skymning och framför allt i mörker, har besvär med mörkerseendet efter operation för gråstarr på båda ögonen. Den debuterade för ganska precis 30 år sedan och operationerna genomfördes inom fem år därefter.
Efter den här utvikningen ska för tydlighetens skull mina inköpsrundor förklaras. Naturligtvis är det den vid det laget enormt utdragna förrådsrenoveringen som det egentligen handlar om. Förra veckan var det material, målarfärg mm plus tapeter för fortsatt jobb och dessutom en massa koll av olika önskvärda saker. I går i stort samma vända igen och det kändes som jag fick lite trångt i bilen då en lång mattrulle nådde ända in på framsätet. Tack vare en rejäl rabattkupong fick en tuff liten matta motsvarande rabatten följa med inpå! Det är ju nu det roliga börjar, köpte också gardinstänger och tyg till gardiner. Det har redan blivit lite mer rumslikt därinne och i fönstren finns både adventsljusstake och dito stjärna.
I torsdags kom skjutdörrarna på plats och inredningen som gömmer sig där bakom monterade jag själv föregående helg. Det var att jämföra med värsta träningspasset åtminstone svettades jag ordentligt innan jag gav upp, men då återstod bara två hyllor som i det längsta trilskades för mig. I min bitskaste stund kallade jag hela arrangemanget för konstruktörsnissarnas lego, millimeteranpassning krävdes i vissa lägen men övning ger färdighet sägs det ju. Sista hyllorna var hur enkelt som helst att sätta fast! Även om det sas att systemet är enkelt och flexibelt så fick jag för mig att särskilt många omändringar i framtiden inte skulle komma ifråga. Jag avverkade omgående det skedet så att säga. När monteringen enligt min första tanke var färdig - revs allt! Jag kom nämligen på att översta hyllorna kunde flyttas upp ännu ett steg. I dagsläget är jag nästan 100%igt nöjd ska bara flytta om en hylla plus införskaffa ytterligare två, men efter det är det dags att fylla hyllor och klädstänger med hjälp av en kritisk behovsprövning.
Jag vet inte om jag tidigare yppat något om min känsla av befrielse, men så känns det på något diffust sätt med en smal strimma av katastroftänkande; vad och hur blir det härnäst? Kanaliserar jag min oro och ensamhet till praktiska ting, som om det skulle var ett hinder för att släppa fram känslan av lugn, ro och närvaro i tid. Öppenhet i alla lägen, såväl utåt som inåt är troligen ett önsketillstånd väl värt att ha som målsättning i livet.
Nåväl, det har inte bara handlat om jobb och alldagliga ting. I tisdags var det återigen dags för film, denna gång den japanska filmen Systrarna. Ur programpresentationen: Att se Koreedas senaste film om fyra systrar är som ett svepa in sig i en ullig filt, eller som att läsa en riktigt stor roman. Det var med skön känsla av harmoni man lämnade salongen. Terminen avslutas redan nu på tisdag med Salongen, en egyptisk dramakomedi. Glöggmingel som festlig avrundning. Höstens kulturella övningar toppas nästa lördag med teaterföreställningen En julsaga.
Nu närmast påklädning, tiden för morgonrocksmys är i det närmaste överskriden, och därefter kan det möjligen bli gardinsömnad. Jag kan inte hålla emot det som går att göra trots att målning av en dörr, tapetsering av mellanväggen, mattläggning och listning ännu återstår. Har fått löfte att 12/12 är det datum som gäller för fortsatt jobb. Det ser verkligen ut som om denna renovering tar precis hela året i anspråk, veven har varit tungdragen men med envishet och klar målsättning kommer man onekligen framåt. Enligt dagens horoskop kan det visst reta en del, men jag tänker lite på Pluras mantra (eller var det hans mors) 'Vad ska grannarna säga?'. Lever man med den pressen blir det tungt att förverkliga sina helt egna tankar och idéer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)