HÖSTSTÖK

Exakt två veckor sen jag senast satte mig ner för att skriva, två veckor fyllda av olika slags aktiviteter. Till att börja med var det älgjaktsdagarna med revelj 03.30.  Kaffekokning och se till att matlådan kom med i ryggsäcken, sen åkte sambon iväg i mörkret. Själv kröp jag ner i sängen ett par timmar till innan jag på allvar började min dag.

Efter ganska stor självövervinnelse tog jag stegen upp på vinden. Jag hade ju intalat mig själv att de här dagarna var synnerligen lämpade för vindsröjning, och nog gäller det att se till att få början på mindre trevliga företag sen löper det på. Efter tre dar där uppe var skräphögen rejält stor och behövde transporteras bort för att få plats för fortsatt rensning. Det har emellertid blivit en paus sen dess, andra måsten har kommit vägen.

Älgjakten gick väl inte riktigt så bra som det här jaktlaget är vana vid, men resultatet blev två vuxna djur och två kalvar, inte så mycket att dela på för de tjugo jägarna, men det gick fort att få in i frysen. Vädret var kanske för varmt och åtminstone på slaktdagen, lördagen, sas temperaturen ligga på 22 grader. Av tradition bjuder jaktlaget på paltlunch den dan och i år var det ca 60 personer som trängdes och svettades i skolan-bönhuset-byagården. Byn har med gemensamma krafter fräschat upp lokalen bl a med lite nya möbler. Jesus har så att säga fått en mer undanskymd plats men orgeln står kvar på podiet och det blir säkert nån byabön också i framtiden. Dagen var väldigt trevlig, efter alla dessa år jag varit med känner jag gemenskap med byborna och fick också bevis på uppskattning, sånt värmer i hjärtat.

Behövlig återhämtning under helgen och nya planer stöptes. Eftersom väderprognoserna lovade bra väder, perfekt för höstarbete i stugan, åkte jag ner dit under tisdagen. Jag planerade att röja lite ris och sly som växt bra i år och städa upp inför säsongsavslutningen. Allt gick bra, men ajabaja vad jag blev trött av kroppsarbetet, efter mindre än två timmar behövde jag vila, det kändes som jag jobbat minst det dubbla. Egentligen har det inte någon större betydelse när man efter en paus (nästan lika lång) är redo för nya tag, men effektiva arbetstiden ska man inte skryta med.  Sambon hade åkt hem, delvis för att inte frestas anstränga sin rygg, och jag hade fina dagar och kvällar därute. Havet låg nån kväll alldeles spegelblankt, ute var mörkret kompakt, bara himlens stjärnor glimrade och inne tände jag alla små lampor, TVn var mitt sällskap och jag avslutade virkningen av min monster-mormorsruta.

Den jag inte var nöjd med!

Blev nystan

Ruttest

Så blev det till slut och får duga

Sista dagen jag var där, torsdag, avslutade jag med att klippa gräsmattan, ingen fler gång i år kan jag tro och vårens majbrasa står klar och väntar. Skafferiet är tömt, allt som ska tvättas hemtaget och nu återstår bara själva vintringen, dvs vattnet ska kopplas bort, lite glykol i vattenlåsen och sen kan vintern komma med längtan efter en ny vår. Jag kom under de här dagarna att tänka på min mor som i samband med att julgran och annat som hörde julen till plockades bort ofta undrade hur det skulle vara nästa jul.  Jag kunde aldrig förstå henne då,   för mig, som väl var "för" ung, var det självklart att allt skulle vara som tidigare. Nu fanns en svag tanke hos mig åt det hållet!

I fredags förmiddag kom sambon för att hämta mig och efter en lätt lunch åkte vi därifrån i hopp om att höststormarna inte blir alltför hårda och att havet inte stiger allt för mycket i  år heller. 

Väl hemkommen blev jag födelsedagsuppvaktad med blommor och present,  som blir till ett abonemang av Bokias Låna och läs. Sen har tvättmaskinen fått gå i omgångar och eftersom vädret fortfarande är soligt så hinner jag nog få allt torkat utomhus. 

Nu blir det nog snart dags att plocka bort de tunnaste kläderna efter en otroligt skön och vacker sommar och dessutom väntar vinden på mitt fortsatta besök.

Njuter av livet

DAN FÖRE DAN

Nej, jag är inte alls disorienterad i tid, det är nedräkning för älgjakt som pågår. Det blev alltså ännu en jakt för sambon, beslutet dröjde längre än vanligt men jaktkortet är löst och jaktavgiften betald och han befinner sig just nu på "älgböna", den träff för jägarna där strategierna för jakten gås igenom. I fjol strax efter jakten var älgjakten definitivt avslutad för hans del, ingen fler jakt alltså, men nostalgin, det goda kamratskapet och en nära femtioårig obruten jaktsvit är inte lätt att bryta. Den mentala förberedelsen för ett sådant beslut tar lååånnng tid. 

Själv lagar jag upp den traditionella matsäcksmaten, fläskpannkaka, köttbullar och nytt för i år, en tacopaj. Matsäcken innehåller för övrigt bl a falukorv, ägg, kaviar, smör och bröd, nyponsoppa, frukt, ståltermos fylld med kaffe och så en del annat som behövs för att fördriva tiden på pass.  Jag börjar också ha väl inrotad vana, det är i år tjugofem år sedan jag kom med på en jakt, inte ute i skogen dock utan har skött marktjänsten. Bara ett enda år var jag inte på plats, gick det året konsthantverk på Edelviks folkhögskola och ville inte missa en enda timme där.

De första åren bodde vi i sambons föräldrahem, pappan och brodern deltog också i jakten, ett par år bodde vi ute i stugan, sen har vi provat andra varianter av boende. Den största tjusningen var ändå de år vi bodde i husvagn och hyrd stuga ute i skogen=i jaktområdet. Man lyssnade efter skotten och en gång föll en älg alldeles i närheten och då kunde jag gå fram till platsen och följa det första arbetet med det fällda djuret fram till borttransporten till slakteriet. De två senaste åren har vi bott hemma i stan, sambon har åkt iväg i vargtimmen och jag har stannat hemma och så blir det även detta år. 

Veckan som gick har jag varit ute i stugan mest hela tiden, sov hemma bara ett par nätter. Det var fina dagar, sköna kvällar och mörka nätter med stjärnljus. Det norrsken som sågs på många ställen upptäckte inte jag, men vänner på Facebook har lagt ut fantastiska bilder. Inte hade jag en aning om att man kunde se norrsken på annan tid än mitt i smällkalla vintern, men bilderna är bevis nog. Jag oljade bl a altanen, den heta sommarsolen hade bränt bort varenda oljedroppe och träet fullkomligt ropade efter vinterskydd. Resultatet såg väldigt tillfredsställande ut när vi åkte därifrån.

Bärsäsongen börjar ta slut men fortfarande kan man plocka jättefina blåbär eftersom frosten dröjer, men här hemma på tomten är det bara vinbären, röda och svarta, som sitter kvar på buskarna. Krusbärsskörden blev förvånansvärt liten i år, däremot ser äppelträdet mer ut som en bärbuske, så rikligt med äpplen har jag aldrig sett i detta lilla träd. Min uppfinningsrike och "mixtrande" sambo har tillverkat en äppelpress för att framställa äppelmust och nu ligger en 5-liters dunk i kylen, pastöriserad och klar. Själv koncentrerar jag nog min energi mer på äppelmoset och några paket äppelskivor till bakning. 

Plockade in några deciliter röda vinbär igår och gjorde en kaka som jag ger toppenbetyg.

Världens godaste, röd vinbärskaka med maräng!

September månad är inne och höstaktiviteterna börjar dra igång, i morgon första gången för terminen på badhusets gym som jag självmant utnämnt till stans bästa. Jag har deltagit i de seniorgrupper som finns där och det är precis som att ha en egen PT hela tiden. Två tjejer har ansvaret för grupperna och de är så otroligt glada, positiva och uppmuntrande och inte minst, väldigt proffsiga. De finns hela tiden på plats och går runt mellan deltagarna , underrättar och korrigerar övningarna i olika maskiner. Så det blir ännu en säsong för min del och hur viktigt det kan vara med regelbunden träning fick man ju veta i rapporter nyligen. På tisdag är det dags för höstens första promenad med den glada, härliga promenadgruppen, det blir kul att ses igen efter sommaren och dessa tisdagspromenader,  vill man ju inte heller avstå från, även skrattmusklerna får välbehövlig motion. 

Emellan dessa aktiviteter har jag en svag tanke om att eventuellt ta stegen upp till vinden för att röja där uppe. Det är ett bra tag sen det blev städat där så det är välbehövligt och just nu lämpligt väder, men den ofta åberopade kragen måste nog greppas med kraft, det är ju inget drömjobb direkt, men som så ofta med sådana insatser, skönt efteråt.