Ja så kom den då, den typiska svenska sommaren, den man INTE vill kännas vid men ack så välbekant. Vi har verkligen hunnit bli bortskämda med riktig sommarvärme, dygnet runt, i ett par veckors tid, och så tog den tvärslut fr o m igår, ett tillfälligt slut får man väl hoppas.
Senaste veckan har jag tagit tidiga morgonpromenader upp i den fantastiskt fina skogsterrängen härintill. Soligt, varmt, svettigt och ivrigt uppvaktad av mygg, skulle med glädje avstå från den närgångenheten, de är som allra värst nu och inte ens gårdagens tidiga åskskur hade spolat bort dem. Men istället gol göken, först en i väster som sen fick svar från en i öster, kanske skulle jag uppskatta symboliken, bästergökens samarbete med tröstegöken.
Förra veckan fick vi hem den beställda soffan och lite spännande var det att få den på plats och se hur det tog sig ut, tursamt nog till full belåtenhet. Riktigt belåtna var vi också med de två hjälpsamma pojkar som kvickt bar bort den gamla, nersuttna soffan och in med den nya, som lika raskt monterades ihop. Utan goda vänner stannar världen. Inte bara vi utan också Lila uppskattar att krypa upp och mysa i soffan som det går alldeles utmärkt att slumra till i också!
Katten Lila, vår lilla ögonsten, tillbringar ändå största delen av dagarna i den inglasade delen av vår altan, det verkar aldrig kunna bli för varmt där för henne. Hon kräver att få komma dit ut genast efter hon ätit på morgonen och släpps ut genom fönstret i tvättstugan och sen ser vi inte till henne förrän det är matdags igen. Häromdagen var det samma rutin som vanligt och vi drack kaffe och åt frukost i godan ro när det plötslig lät någonting utanför altandörren. Det måste kontrolleras och med stor förvåning upptäcker jag att katten står där och vill in, otroligt men sant. Hon hade fått en fantastiskt gratischans att ta en ca timmeslång promenad i omgivningen eftersom dörrarna=halva glasväggen var öppen och det såg inte jag när jag släppte ut henne. Men klok som hon är så visste hon vilken dörr hon skulle knacka på för att komma in (glasdörrarna stod fortfarande öppna) och vi hade ju sluppit oroa oss och leta efter henne. Ett letande som hon inte uppskattar utan mer tar det som en spännande lek där det gäller att hålla sig undan så länge som möjligt.
Jag tror nästan att hon börjat uppföra sig med den äldre kattens värdighet, hon har ännu inte gjort "vårruset" ute i stugan, hon tittar bara slött när dörren öppnas om nu inte det är ett sätt att överlista oss. Däremot tycker jag att hon inte längre hoppar lika högt och smidigt som tidigare, utan tar gärna hoppen i etapper om det går, hon blir ju faktiskt elva år nästa gång, i människans pensionsålder alltså.
Vi har också haft några fina dagar i stugan, det är betydligt behagligare luft därute, men inte ens där är vi befriade från mygg i mängder. Fredagskvällen var en helt otrolig sommarkväll då det gick sitta ute hur länge som helst, insmorda med myggmedel förstås, och lördagkväll kom sommarregnet. Vi avslutade helgen med säsongens första gräsklippning.
Allting är i år väldigt tidigt här, äppel- och körsbärsträdet står i full blom och liljekonvaljerna slår ut endera dagen, det är ca 14 dar tidigare än vanligt. Också rönn och syren blommar, liksom spireor av olika slag och vår häck av häggmispel är redan överblommad. Blåbärsblomningen är i år enastående riklig men med tanke på hur det varit de senaste åren är det ingen garanti för god skörd. och om drygt 14 dagar är det midsommar, då vänder det och vi går mot.............nej nej jag tar inte det ordet i min mun än, vi har ju hela sommaren kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar