Det jag inte visste när förra inlägget avslutades var vad som komma skulle. Gick till sängs i godan tro och rätt så nöjd med tillvaron, somnade och sov bara några korta timmar innan eländet började. Eländet - hostan - var torr, skrällig och ihållande, till slut var det bara att sätta sig upp för att få någon liten paus. Följden blev flytt från sängen till soffan framför den påslagna teven. Sittandes där slumrade jag någon liten stund emellanåt men det var inte bekvämt eller gav inte heller någon vila. Som tur var anade jag inte att så skulle jag få tillbringa resten av veckan .
I mitt synnerligen begränsade hemmaapotek fanns heller inte något användbart, tror mig inte ha köpt mer än en förpackning Alvedon de senaste tre-fyra åren, det fanns bara två ynka tabletter som inte tillförde någon lindring. Den fick varmt honungsvatten stå för och till sist var även honungsburken tom.
Till råga på allt upptäckte jag att jag bara hade tillgång till de marksända TV-kanalerna, nåt hade tydligen hänt när jag slog av teven senaste gången. Orkade dock inte börja kolla men fann som tur var en Discoverykanal som sände oupphörligt någorlunda korta, fristående program. Det fick duga även om det stort bara handlade om elände, misshandel, mord och andra tveksamma beteenden, det gick dock bra att slumra ett tag emellanåt. Ett avsnitt, lite mer humoristiskt lättsamt, Judge Rinder, handlade om korta rättegångar av ekonomisk art. Domaren var enväldig, med sträng disciplin i rättssalen och med inriktning att rättvisa skulle skipas. Han vidhöll bestämt för de instämda att hålla sig till sanningen eftersom han kunde känna doften av en lögn lika väl som 'en fis i en hiss'!! Dessutom mimade han emellanåt 'stupid' när någon uttalade en tveksamhet. Jag tror dock inte att jag kommer att träffa Judge Rinder mer!!
Ja så gick den ena dagen efter den andra, hostande, trött, allmänt i risig form, utan aptit, en normal frukost tog mer än halva dagen att knapra i sig, men allt har sin ände, varje dag tänkte jag att i morgon slutar hostan och faktiskt; efter i fredags morse kom attackerna mer sällan och i går tog jag efter moget övervägande och stor självövervinnelse en promenad i solskenet upp till MAXI. Dels för lite kompl till kylskåpet och dels för införskaffande av medikamenter, hostmeddicin och Iprensa. Dagen fulländades med riktig mat till middag, sent i säng och en lång sovnatt. Vaknade utsövd med nytt perspektiv för ögonen, vanlig frukost och veckans första kaffemugg, känslan av att nu är livet på gång igen.
Äntligen tillräckligt klar i knoppen för att ta tag i den falerande teve-tillgängligheten. Min gamla TV kompletteras av en digitalbox som inte var kontaktbar. Den hade hängt sig i OFF-läge och en sk norsk omstart var vad som behövdes för att den skulle gå igång igen, så nu kan jag t o m titta på OS-sändningarna i den mån jag kommer på den tanken. Jag saknade dock att inte kunna se på invigningen i fredags.
Efter att också fått ihop detta inlägg känns det som jag håller på att ha återanpassat mig. Med tanke på att dessa dagar som gått inte har haft några fasta tider utan att hela dygnet varit en flytande, sammanhängande tid utan avbrott tar jag än en gång fasta på en fråga ur Bodil Jönssons bok. nämligen
"Varför heter det måltid?"
Det korta svaret:
Ordet är en kvarleva från den tid då det var maten som angav tiden och rytmen i dagen, veckan och året, ja till och med i livet .
Ett litet förtydligande av ordet 'måltid' finns i det långa svaret. Det är att mattiderna tidigare var en markör och att maten fungerade som den viktigaste klockan. Det var den och inte 12-slaget som markerade skillnaden mellan före och efter och skilde förmiddag från eftermiddag.
Förklarar också för mig varför tiden under dessa dagar tycktes så lång och framför allt tråkig, enahanda. Inga fasta måltider, ingen dagsrytm, allt en enda oändlig räcka. som nästan fick mig att tappa tidsorienteringen. Jag tror till och med att katten påverkades alldenstund hon inte heller åt sina måltider, präglad som hon är av min måltidsrytm. Idag har hon varit ovanligt matsugen hela dagen men att hon dessutom kör sommartid året om är en annan historia, kanske sammanfallande med hennes biologiska klocka.
Som synes finns en del man kan filosofera över och i ödmjukhet tänka på i de flesta sammanhang. Nu ska jag snart se till att laga mat i normal middagstid i min ambition att återta kontrollen över dygnet. Detta trots att oväntade hostattacker kommer men mycket mer sällan och inte alltför störande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar